Peachtree City – husbyte och antikt (och öl…)

Jag och Owen, Tildas kille. Nyårsafton!

Vårt 8:e husbyte – Peachtree City, Georgia.

Redan innan vi for hemifrån hade vi försökt få till husbyte under hela perioden, men det är inte så många som ville byta med en familj i Sverige under vintern. Nu lyckades vi ändå få tag i en familj som lånade ut huset till oss, även om de inte bodde i vårt hus hemma i Sverige. Will och Lisa – i Peachtree City. Jättetrevliga människor och fint hus.

Will och Lisas hus som vi lånade en vecka, över nyår.

I Peachtree finns det över fyra mil golfbilvägar. Du kan ta din golvbil till jobbet, skolan, matvarubutiken och tom det lokala bryggeriet – Line Creek. Häftig lokal, och enligt Fripp, god IPA.

Det som är trevligt med husbyte är att man landar lite och känner sig mindre som en turist. Kan ligga på sängen och kolla på tv, tvätta lite kläder och åka till affären, som vilken hemmafru som helst. Eller hemmaman. Det råkar vara ett av våra stora nöjen – att handla mat (och lite annat onödigt) på affärerna i närheten. Det kan vara allt från Walmart till Wholefoods.

Att besöka affären uppskattas av alla åldrar. (Nä, han fick inte de där flingorna!).

Vi hade också planerar att vi skulle fira nyår i vårt Peachtreehus, vilket vi gjorde. Då kom Tilda med pojkvän och även Fripps bror med fru och hälsade på. Men vi passade även på att besöka några lokala antikhandlare när vi hade lite tid över.

Det finns många second-handbutiker, speciellt i Fayetteville. Riktigt bra sådana. Det finns allt från ”Myrorna” eller ”thift stores” om man vill gå ner lite i pris till rätt exklusiva butiker. Ett ställe jag älskade och kunde stannat två timmar till på, om inte killarna blivit lite gnälliga… var Digger’s Antiques and Uniques. Wow. Finns här på Facebook.

På Digger’s kan man gräva länge…

Vi passade även på att umgås lite med Owen’s föräldrar. Alltså Tildas ”svärföräldrar”. Roligt att höra om deras liv, hur de ser på svenskar och – sist men inte minst – vilka matsställen de rekommenderar. Eftersom jag nämnde att jag älskar fisk, så föreslog Owen att vi skulle äta på The Fish Peddler. Det ligger närmare Griffin, där Owens familj bor. Man, it was good! Och vilken miljö. Ett ställe vi varmt rekommenderar.

Ja, då där puttrade det på. Vi njöt av huset, det lite lugnare tempot, att inte behöva köra bil hela tiden och att kunna umgås med ”ungdomarna” och kära släktingar. Nästa anhalt – Atlanta.

Nisse får köra golfbilen. Tips: om du åker till ett bryggeri – åk hem innan det blir mörkt. Det finns ingen knapp till lyset…

Nashville – for the love of country music

Jag har länge drömt om att få åka till Nashville. Jag älskar country music och hela grejen med en stad som puttrar av musik känns härlig. Vi valde att fira jul här vilket, skulle visa sig, var både bra och dåligt. Det fina är att det är så lite folk. Inga köer, bara att traska in på vilken bar eller butik som helst. Och som bonus – det är inte 30 grader och 90% luftfuktighet. ”Åk inte hit i augusti” stod det i vår guidebok och det kan jag intyga, som varit i Georgia förut i juli. Det är hett som tusan.

Broadway – där alla ”honky tonk-barerna” finns. Live musik överallt och med hög kvalitet. 

Det dåliga är att mycket är stängt, framförallt på juldagen, amerikanarnas viktigaste juldag. Och eftersom alla är så förbaskat religiösa så får man räkna med att allt är stängt. Vi kunde inte ens hitta en pharmacy som var öppen och det är unikt. Till slut lyckades vi få en Dominospizza levererad till vårt hotellrum, på julafton! Inte direkt vad vi förväntade oss, men vad tusan ”when i Rome…”.

Första dagen tog vi en Old Town Trolley Tour – något jag rekommenderar. Det är ungefär som en hop-on-hop-off-buss med här var guiden ”lajv”. Jätteroliga gubbar som berättade om stadens historia och vad vi såg när vi puttrade runt cirka en och en halv timme. Nisse hade feber och var rätt hängig, stackaren, men det gick bra ändå. Staden är mindre än jag tänkte mig, och det finns en hel del märkliga områden som känns lite övergivna. Men ingenstans kände jag mig otrygg. Vi kunde ex. gå till och från hotellet ner till Broadway utan problem.

Vi tar nästan alltid en sån här guidad tur när vi kommer till ett nytt ställe. Bra sätt att pricka av alla sevärdheter och få en känsla för stan. 

Broadway är förresten den gatstumpen där alla honky tonk-ställen finns – dvs där man bara kan gå in, rätt enkelt klädd, för att ta en öl och lyssna på riktigt bra musik. Det var faktiskt något öppet alla dagar, tom på juldagen. Då var jag och Fripp på ”the Stage” och lysande på ett band från Boston, av alla ställen. Kvällen innan var i på Tootsie’s World Famous Orchid Lounge. Här har legender som Willie Nelson och Johnny Cash också tagit en öl. Häftig känsla. Och ja, jag fick ett par röda cowboyboots av tomten i julklapp!

Vi bodde på Sobro Guest house. Jag kan varmt rekommendera det. Rent, mitt i stan och med ett kök – om man inte vill äta ute hela tiden. Jag tröttnar snabbt på maten. Det är samma lika överallt.

Våra sista två timmar i Nashville tillbringade vi på Country Music Hall of Fame and Museum. Jättestort, trevligt och informativt. Här får du hela countrymusikens historia och även nutid presenterat på ett kul sätt. Klart värt ett besök (köp biljetterna när du köper din trolley tour, så får du rabatt). OBS! Det är stängt Christmas eve och day, så planera därefter.

Rekommenderar Country Music Hall of fame and Museum!

Fyra nätter i Nashville räcker om du vill se det mest turistiga så att säga, och i och med att det var lite stilla och inte så himla kul väder, var vi ändå redo att dra vidare. Till Peachtree City. Ett husbyte utan byte, så att säga.

Tootsies famous orchid lounge. Jag har alltså gått på samma golv som Johny Cash, Dolly Parton, Willie Nelson och många fler!

Call 1-800-much-money

Det är enkelt att bila i USA. Bilarna är i gott skick, skyltarna är tydliga och allt är anpassat för bilresan. Det finns fler mackar än matvaruaffärer och kör du fel, finns alltid en väg tillbaka.

Men, det du ska tänka på är vem du hyr bilen av, varifrån och vilka försäkringar du tecknar. Med tanke på all reklam längs vägarna och på tv om vem du ska ringa för att få ut så mycket pengar som möjligt vid en olycka, förstår man att det kan bli dyrt utan rätt försäkring.

Uppgraderad bil. En Ford Explorer. Sorry klimatet…

Det enklaste, och bästa är att boka bilen från en svensk sajt. Ex. Avis. Då ingår alla de nödvändiga försäkringarna. Om du bokar på plats tillkommer också en massa extrakostnader, speciellt om du är på en flygplats.

Låt mig ge ett mycket färskt exempel. Vi bokade en bil i Sverige genom Enterprise. De är vanligtvis mycket bra och billigare än ex. Hertz (som vi fick erfara när vi skulle bila mellan USA och Kanada – se ett av mina tidigare inlägg). Vi hade bokat en pickup (enligt Fredriks heta önskemål). Men när vi kom till flygplatsen i Atlanta insåg vi att den hade ett öppet flak där vi skulle ha våra resväskor. Det hade inte funkat så här års, med tanke på alla regn. I och med att vi bytte bilmodell var det som att vi fick en helt ny ”deal”. När den käcka försäljaren hade lagt på allt vi behövde vad gäller försäkringar och – nota bene – avgifterna för att vi var på en flygplats skulle drygt två veckors hyra kosta ca 18 000 kr! Efter 12 timmar på resa och ett par trötta ungar vad vi nära att slå till, men vi valde att ta bilen en vecka med option på att avbryta tidigare. Jag vägrade helt enkelt betala så mycket.

Efter ett samtal till Avis i Sverige (utan någon telefonkö!) fick vi samma upplägg, och en uppgraderad jättebil, för 7 000 kr. Hur bra service som helst. Alla försäkringar är inkluderade utom ”roadside assistance”, som vi klarar oss utan. Vi lämnade tillbaka bilen till Enterprise och hämtade upp en ny hos AVIS. Den ska vi lämna på flygplatsen när vi åker hem. Det är aldrig några problem att hämta på ett ställe och lämna på ett annat.

Fripp har odlat ”talking p…” för att han ville hyra en pickup. Men pickupen var för kass. 

Det du måste teckna är skada på egen bil och skada på annans bil och person. Annars kan det bli jäkligt dyrt. Har du inte det senare kan du exempelvis få betala både för den andra personens bil och en massa andra 1-800-jag-stämmer-dig-kostnader. Så chansa inte här.

Liten ordlista: deductible = självrisk. Concession fee, parking surcharge, customer facitily charge = luriga avgifter på flygplats. Sales tax = skatt – tillkommer på allting. Kan bli rätt mycket på stora avgifter. *Third party liability fee = skada på annan bil och person. *Collition/Damage waiver = helförsäkring på egna bilen. Theft protection = som det låter. Loss/damage waiver = om nåt blir stulet från bilen. Road side assistance = hjälp vid ex. punktering. * = ett måste!

Lika roligt att köra som att vara passagerare. Många roliga skyltar. 

Men, när allt är fixar och klart är det bra att köra. Lite läbbigt är det emellanåt – de kör lite smågalet här, byter filer i ett utan, blinkar inte och det finns en hel del dåliga vägar och inget ljus på natten – men tar du det lugnt och stressar inte så går det hur bra som helst.

Airbnb i Griffin

Ok, hur hamnar man i Griffin utanför Atlanta julen 2018 då? Jo, för ena dotterns kille bor där. De hade aldrig träffats IRL, vi var sugna på sydstaterna och USA överlag – så vi slog till helt enkelt. För säkerhets skull, eller snarare dotterns skull, tänkte vi att det är bra att bo i närheten av Owen och hans föräldrar några dagar, för att se att allt funkar.

”Vi”, det är jag, Fredrik och Nisse. Vi hyrde ett litet hus via Airbnb som var helt ok. Ingen lyx, men där fanns allt vi behövde, inklusive lite mögellukt…

Tilda får bo hos Owen, vilket förvånade oss lite. Amerikansk föräldrar brukar vara rätt konservativa. Men, allt har gått bra och de har även tillbringat både julafton och juldagen tillsammans. Föräldrarna är snälla men stränga. Ungdomarna måste exempelvis vara hemma vid 22-tiden. Vi behöver inte heller oroa oss för att de dricker, för de är inte 20 ännu, vilket är den lagliga åldern här.

Tilda och Owen har lärt känna ett par killar från St Louis på nätet (via spelen de spelar) och de bilade ner för att hälsa på. De kom över till oss och vi bjöd hela gänget på pannbiff med lök. Tilda hade köpt lite svenskt godis som vi bjöd på. De var i Atlanta över dagen och gick på Coca-Cola-museet. Han som uppfann Coca-Cola är från Georgia. Vi andra roade oss på Walmart.

Efter tre dagar, när Tilda flaggat för att allt var ok, for vi vidare till Nashville.

Downtown_atlanta_night

Georgia… Georgia….

Ray Charles snurrar i huvudet dagarna i ända för snart åker halva familjen till Atlanta och förhoppningsvis Nashville. Vi har plöjt igenom några avsnitt med Jill och hennes veranda för inspiration. 

Men varför Georgia? Det började som en kompromiss. Alla ville åka till USA och jag var sugen på Florida. Men just där blev det stopp! ”Nu får det räcka”, som tonåringen sade. Dock var alla överens att det vore kul med sydstaterna. Vår stora tjej har, lägligt nog, kille i Griffin som ligger utanför Atlanta, så vi siktade in oss på att de skulle få ses IRL.

Downtown_atlanta_night

Downtown Atlanta (Källa: Wikipedia)

Vi tänkte dock att ”husbyte är nog kört” och på sätt och vis var det så. Ingen vill komma till Sverige över jul. Som en kille från Florida en gång svarade ”are you guys kidding? That’s why I live here!”, när vi sade att vi ville ha lite sol och värme över jul. Men vi hittade faktiskt en familj i Peachtree som lånar ut huset mot en så kallad ”ballong” (se homeexchange.com) och vi har boende en vecka. Schyssta bananer! Resten av tiden blir det Airbnb och hotell. Men det passar oss bra, eftersom vi ska åka runt en del. Fripp har hyrt en pick-up, som han måste rasta…

Vi mellanlandar i Frankfurt, åker med Lufthansa dit och sedan med samma bolag över Atlanten.

Stay tuned…

God jul och gott nytt år!

 

Kanada – som USA, fast kanske lite bättre…

Jag gillade Kanada så fort vi åkte över gränsen från New York. Det var lite lugnare, lite grönare och kändes lite bekant på nåt vis. Som hemma. Även om hela idén med husbyten är att upptäcka nya ställen. Och det är därför vi gör det.

Vi lämnade USA med ett lite bittert, men i efterhand roligt, minne. Fredrik blev stoppad ”for speeding” av en riktig state trooper med brun skjorta, byxor och hatt med stort runt brätte. Det gick inte att dra nån snyfthistoria om att vi var turister inte utan det slutade med att vi fick betala (2 500 kr).

Men, överlag är det ju superenkelt att bila i Nordamerika. Meningen var vi skulle flyga från NYC till Toronto, men pga. ett oväder blev flyget inställt. Det resulterade i att vi hyrde en bil (tack Enterprise) och körde till Cobourg, Ontaria, Kanada – vårt sjunde husbyte. Eftersom det tog två timmar bara att komma ur New York City tvingades vi övernatta. Men, som alltid, finns det gott om hotell längs vägen. Med Tripadvisor i handen och några recensioner senare hittar man ofta ett fräscht hotell med hyfsade priser.

Pannkakstorn!

Men lockas inte av ”frukost ingår” på de mindre hotellen, för de är ofta undermåliga. Åk till ett pannkaksställe istället och ät en härlig amerikansk frukost.

Thousand Islands - Canada

Mycket att se från bilen. Det här området, just när man åker över gränsen till Kanada, har gett namn till dressingen ”Thousand Islands”

Vi är på väg till Cobourg, Ontario. En liten kuststad en timme öster om Toronto. Vi hade aldrig hört talat om stället innan vi blev kontaktade av Leon och Barb på HomeExchange. Vi blev dock positivt överraskade när vi kom fram. Stan är underbart pittoresk men en ”main street”, city hall, mysiga butiker och en obligatorisk glasskiosk med trädörr nära stranden. Vädret var ovanligt dåligt under hela tiden vi var där, och vi var bara en dag på stranden. Men det gör inget – vi har alltid så mycket att utforska och vi får alltid tiden att gå ändå.

Rainy Cobourg

En av alla regniga och småkalla dagar. Lake Ontario är stort som ett hav och har tom en horisont.

I våra husbyten ingår det ofta bil. Så också i det här fallet. Nu gick tyvärr den stora bilen sönder när vi var där och vi fick ta en liten omodern bil utan AC. Inte att rekommendera i Amerika. Och vägen till Toronto är inte att leka med. Mycket trafik, tunga lastbilar och vägbana i dåligt skick. Till råga på allt blir det becksvart på natten. De har inga väglyktor.

Toronto

Min permanenta rekommendation vid husbyten: sightseeingbuss, så du får en överblick av staden direkt.

Toronto är en supertrevlig stad. Som NYC fast lite mindre och lugnare. Det finns att du behöver i en storstad – shopping, mat, caféer, konst, museum och parker.

Men Toronto har också nåt annat – en förkärlek för hockey, och då även svenska hockeyspelare. Våra bästa finns tom som statyer mitt i stan. Är du intresserad av sport och hockey, rekommenderar jag starkt ett besök till Hockey Hall of Fame, mitt i stan. Förutom att gå runt och titta på den enorma mängden hockeyprylar kan man även prova på att skjuta på mål och spela spel. Nisse, som då var 10, tyckte att det var ett riktigt kul ”museum”.

Toronto market

Kensington market. Värt ett besök om du gillar liv och rörelse samt god mat.

Vi var i Toronto två gånger och strosade runt. Men det går att spendera flera dygn här. Det är en universitetsstad så det är mycket liv och rörelse både på dag- och kvällstid. Många mysiga caféer, restauranger och, till Fripps stora glädje, ölbryggerier. Faktum är att jag har aldrig sett så många varianter på bryggerier som på mina resor i Nordamerika. De finns i varenda liten håla.

Ölbryggeri i Cobourg.

En annan charmig sida kring det här med husbyten är ju att man känner sig mer som ”local” än turist. Och har man lite tur, och ”social skills” så lär man ofta känna grannarna på kuppen. Mer än de vars hus vi byter med, ironiskt nog. I Cobourg hade vi världen bästa ”Fixarefrasse” som granne (Bryan). Och, även om han hade lite försiktig framtoning kom han över på middag med sin syster en kväll, spelade pingis en annan dag och bjöd in oss till kyrkmiddag en helg. Vad det än kunde röra sig om hjälpte han oss att fixa det. Man måste ju lösa frågor som ”var källsorterar man glas?”, ”behöver vi klippa gräset?”, ”ska vi skopa upp den döda koi-fisken?” och ”var är närmsta bageri?” när man byter hus med någon.

Church dinner in Cobourg.

Church dinner in Cobourg. En tredjedel av rätterna på buffén dallrade. Men allt var riktigt riktigt gott!

Kanada är ett land jag gärna kommer tillbaka till. Nästa gång hoppas jag på bättre väder så vi kan utforska naturen mycket mer. Det finns många helt underbara ”hiking trails” och ställen längs sjöarna. Vi åkte inte ens till Niagarafallen (jag har dock sett dem förut) för vädret var så trist och vägarna så kassa. Men på två veckor hann vi utforska både storstaden Toronto och de vackra omgivningarna kring Cobourg.

Downtown Cobourg

En extra bonus är att människorna är så himla trevliga. Alla hade tid att prata med oss och var nyfikna på Sverige. På Play it again sports, som sålde begagnade hockeyprylar fick Nisse tom en helt ny lokal matchtröja och Tilda, som köpte en jättefin (och dyr) tavla fick rabatt för ägarinnan hade förfäder från Sverige. Men, så där är det att byta hus – man träffar massor med underbara människor.

LCBO

Kanadas motsvarighet till Systembolaget – LCBO. Ölsortimentet var det inget fel på!

Ontario, Canada

Underbart litet fik någonstans i Ontario.

The Gathering Place

The Gathering Place sålde en del ”native American art”, men det var faktiskt inte värt mödan att ta sig dit.

Canada 150 years

Bye Canada. I will come back. I promise!

New York – ett värdigt pit-stop

Min son Nisse, som är 10 år, förundras över att jag har levt på ”nittonhundratalet!”. Men om vi ska vara riktigt noga så var det i slutet på nittonhundratalet som jag åkte till USA för att jobba som au-pair. Det var då jag lärde känna New York, både utan och innan.

Så nu, när tiden har gått och det är 2000-tal tog jag med man och barn tillbaka till USA så att även de skulle få uppleva New York. Egentligen var The Big Apple bara ett litet pit-stop på vägen till Kanada, men den resan återkommer jag till.

I vår lilla park med en fräsch food court.

Vi bokade allting via nätet hemifrån, vilket vi alltid gör, men som jag aldrig vänjer mig vid. Det känns som att köpa grisen i säcken. Men när vi tittar fram ur Midtown Tunnel i vår gula taxi och Empire State Building synd i framrutan – då känns det superbra. Allt kommer ordna sig.

Vi bodde på Life Hotel, mitt i Korea Town, till min tonårsdotters stora glädje. Hon älskar K-pop och den koreanska kulturen. Det var små rum men med enorma sköna sängar. Varje kväll var det ”happy hour” (gratis) i hotellbaren och där samlades några brokiga gäster varje kväll för att ta ett glas vin och snacks. När vi var där renoverades hotellet så det var lite spring av hantverkare och restaurangen var stängd. Men det gjorde inget. Vi kan rekommendera hotellet.

Life Hotel – tidigare var detta Life Magazines lokaler.

Vi kan också rekommendera den koreanska restaurangen Jungro som Tilda nosade upp. Den hade vi aldrig hittat utan vår Koreaälskande blodhund.

Runt hörnet från vårt hotell fanns en liten park med street food-stånd, Greely Square. Efter våra långa promenader var det trevligt att stanna till i skuggan för att ta nån slags taco och en kall öl. Det blir, vare man sig vill eller inte, tusentals steg varje dag, men det är jätteenkelt och prisvärt att ta tunnelbanan vilket vi också gjorde.

Som vanligt när vi är ute och reser, läser jag på i en guidebok och för att vi ska kunna bocka av några sevärdheter eller upplevelser som vi valt ut. Förutom att bara strosa runt, besöka Central Park med Strawberry Fields och äta pizza på rummet promenerade vi på High Line i ösregnet, tog gratisfärjan till Staten Island för att få fina bilder på Frihetsgudinnan, besökte New York City Library (och tänkte på Ghostbusters). Vi var i Chinatown och åt goda, mäktiga efterrätter i Little Italy, beundrade Grand Central och traskade över Brooklyn Bridge i 30-gradig värme. Och som på alla ställen vi besöker tog vi en tur med en hop-on hop-off-sightseeingbuss. Jag rekommenderar att man gör det i början av sin vistelse. Då kan man snabbt bocka av några turistfällor, men man får också en fin överblick över staden och många gånger en hel del historia och fakta. Det kostar lite, men vi tycker det är värt pengarna. Nisse tyckte dock det blev lite segt, som inte förstår engelska (de har inte svenska i lurarna).

Det var på det stora hela det vi hann med på fyra dagar. Alla, inklusive min snö- och skidälskande make, gillade New York så vi lär komma tillbaka.

Äventyret var dock inte riktigt över. Under de sista två dagarna varnade de på nyheterna att ett oväder var på gång. Vi hoppades att vi skulle slippa det och for optimistiska ut till LaGuardia för att flyga till Toronto. Medan vi väntar på flyget får vi besked att ovädret är över oss och att alla flyg är inställda.

Utan hotell och med packade väskor var vi motiverade att ta oss norrut. Så vi bestämmer oss för att hyra en bil. Far iväg till Hertz bara för att bli bemötta av årtusendets sämsta service, en ovilja att låta oss ta bilen över kanadensiska gränsen (de vill att vi skulle lämna första bilen i Buffalo, USA, ta taxi till ett kontor i Kanada och hyra en ny bil där!) och hutlösa priser. Det åskar och dundrar utanför och man ser inte handen framför sig. Vi skiter i Hertz och hittar till Enterprise. Där är det som om en ny värld öppnar sig och vi får en stor fet bil till nästan halva priset, fantastisk service och tom en kram av kvinnan som hjälpte oss. Skit i Hertz om du kan – de är bara ”fat and happy”. Enterprise är ett familjeföretag som satsar på service, vilket man märker och som bekräftades även när vi lämnade tillbaka bilen. I Kanada!

Vi korsar Manhattan och lämnar New York (vilket i sig tog hela två timmar) och startar vår resa mot Kanada. Trötta, men lättade över att vara på väg. Att bila i USA är både kul och enkelt. Och det är lätt att trycka på gaspedalen. Och bli stoppade av en state trooper… Men det är en helt annan historia.

Lite resfakta

The happy campers!

Den obligatoriska pepperoni-pizzan i sängen. Alltid i USA!

På väg till Staten Island. Gratis.

 

Nisse beundrar bakverken i Little Italy.

 

High Line. Före störtskuren!

 

Korean bbq – lite åt det dyrare hållet men väl värt pengarna och upplevelsen.

 

Presentbutiken i Central Park.

 

”Hemmavid”.

 

Brooklyn Bridge.

Enterprise – we love you! (This wonderful lady was our only sunshine that day).

 

30 grader i skuggan och ingen pool…

Klockan är 11.38. Tre av oss väntar på tonåringen. Alla är samlade mitt i lägenheten där luftdraget är som störst. Det är 30 grader och fast ingen har klätt på sig mer än det mest nödvändiga är vi varma som tre torrlagda flodhästar i Serengeti.

Vi är inne på vårt sjätte husbyte och den här gången bor vi i en lägenhet, mer eller mindre, mitt i Barcelona. Det funkar men är varmt och högljutt. I natt sov jag och min man på bäddsoffan mot innergården. Mot gatan är det bilar, tjo tjim och tömning av den där förbannade glasinsamlingen säkert 6 ggr/dygn.

20160723_113738

Korsdrag!

Fördelen med att ha med en tonåring, är att man har ”barnvakt” åt nioåringen på förmiddagarna. Då passar jag och Fredrik på att bocka av turistattraktionerna. Las Ramlas, marknaden, Palau Güell (som Gaudi ritat), stranden på cykel – där vi även satt under ett parasoll och drack kalla drycker. Men det vi faktiskt tycker är roligast på våra husbyten är att vara lite ”local” så där. Köper färskt bröd på morgonen, botaniserar bland den lokalt byggda ölen på spritbutiken, handlar på vår lilla supermercado likväl som den större (Condis) där det finns lite mer att välja på. Vinglade hem med alla matvaror på våra hyrcyklar.

20160723_170327

Nisse beundrar bakverken när vi är ute på vift.

Barcelona är promenadvänligt men oerhört varmt så här i juli. Skor och strumpor är nästan ett måste, för annars kommer skavsåren som ett brev på posten. Cykel är också bra, eller liten elscooter. Låna eller hyr för en hel vecka, för det är i princip det enda fordon du behöver.

Vi har inte testat kollektivtrafiken ännu, men det ska funka finfint. Både bussar och tunnebana tar dig dit du behöver. Vill du åka utanför stan går det tåg. Vi har bil, men har ännu inte ”behövt” åka utanför stan.

Mitt bästa tips för alla resenärer är: ta en turistbusstur. Det gör vi alltid senast tredje dagen på våra resor. På så sätt får man historia, omgivningarna och en del turistfällor fint paketerade i en liten tur. Det är inte helt billigt. För oss (tre vuxna (Tilda är 16 och går som vuxen) och ett barn) gick det på ca. 1000 kr. Å andra sidan kan du hoppa på och av som du vill, vilket vi inte helt utnyttjade.

Barcelona har allt samlat på en rätt liten yta. Shopping, sighseeing, bad (fina men trånga stränder), natur, många fina gröna parker, arkitektur, historia och framförallt god mat. Du får tapas för allt mellan 20 till 100 kr, beroende på innehåll. Och det mesta är gott. Grisfötter stoppade med blodkorv tänker jag dock inte ens smaka… För, jag säger som min man, när man är över 40 behöver man bara göra roliga saker.

Simma lugnt och fins aviat!

20160723_154330

Vår bakgård. Vi bor bara 8 minuters promenad från Las Ramblas.

20160725_103932

En av många marknader. Myller, härligt och gott!

20160726_165846

Att ta en stilla lunch i skuggan i hamnen rekommenderas.

20160726_180044

Akvariet var trevligt men inte direkt värt pengarna. Mote i Florida är bättre!

20160723_121125

Barcelonaborna i sin trappuppgång. 🙂

received_10153891637152462

Stranden är nära i Barcelona, men nästan för varm. Såg en hel del röda ryggar…

20160726_133157

Palau Güell, ritat av Gaudi, helt klar värt ett besök. Kreativ och fantastisk arkitektur. Lyssna på audioguiden men lämna mindre barn hemma.

20160726_131807

Sitt fint! Även i slutet på 1800-talet kunde man ha det så här bra. Palau Güell.

20160725_210430

Fördel husbyte: laga mat hemma.

20160725_113138

Det finns otaliga cafèer och restauranger. Lämna turistståken och spara några euro.

Yosemite – för dig som gillar vackra saker!

Ohhh och aahhhh!

Så där, då har ni sammanfattningen av hur man upplever Yosemite. Men jag kan kosta på mig att berätta lite mer.

Vi körde från San Fransisco på morgonen och trodde vi skulle vara framme till lunch, men ett antal saker gjorde att det tog längre tid än väntat. 1: ungar i bilen; 2: slingriga vägar; 3: hunger och 4: fruntimmer som flämtande sade till föraren ”saktaaaaa ner”. Och det fruntimret är så klart jag… Det är dock inte helt obefogat att vara rädd. Vägarna är mycket slingriga, ligger högt upp och på de flesta ställena finns inga staket. Skulle du slira till, få ett brett möte eller bara tappa uppmärksamheten två sekunder åker du över kanten. Och det är inte 3-4 meter ner, träd i vägen och mjuka buskar. Det är stuuuuuuuuuup!

Men nog om det. När man väl kommer fram (och du måste betala 30 usd för inträde) är det ”breath taking”. Såååå vackert och man tror knappt sina ögon. Klipporna är så höga att du måste böja huvudet helt bakåt för att kunna se ända upp. Ser ut som en filmkuliss. Och träden är så klart jättestora, höga och supervackra. Man känner sig som en miniatyrfigur i en filmvärld. Som Antman.

Vi bodde i Curry Village, som i princip är ett tältläger, men för typer som ändå vill sova gott. Visst är det lite primitivt med gemensamma toaletter och duschar men det var hur bekvämt som helst och faktiskt rätt tyst hela natten och tidigt på morgonen. Det enda du måste vara mycket noga med är maten, och även toalettartiklar, för annars får du besök av björnarna. Du måste förvara allt som doftar, inklusive Lypsyl, tvål och hudkräm, i låsbara plåtskåp utanför tältet. Björnarna bryter sig in i bilar för tusentals dollar varje år. De har lärt sig att bara bryta loss fönstret och länsar sedan bilen på att som ser gott ut. De vet tom att kylväskor kan innehålla något gott. Så även om du lämnar tomma väskor i bilen riskerar du inbrott.

Det är rätt kommersiellt och stannar du bara i ”byn” är det rätt trist och trångt, men bara 200-300 meter bort kan du andas ut, beundra bergen och vandra på mjuka barrbeströdda stigar. Vi såg tom färskt björnbajs bara nån halv kilometer från vårt tält. Ekorrar skuttar runt och hjortar med kid betar stilla vid vägen. Det är verkligen vild natur inpå husknuten. Men här finns också lyxhotell och vill man, kan man få en biff för 500 kr. Låt mig säga så här – vi tittade in på de vita dukarna och kandelabrarna – men beslutade ändå att äta våra halvfrusna burrito…

Det är bra att planera ditt besök för det finns en hel del att göra och många ”trails” att vandra. Eftersom vi hade Nisse med oss (som är 8 år) kunde vi inte vandra långt så vi hyrde cyklar och tog oss runt med. Det räckte långt, för som sagt är det ”vilt” rätt nära campingen. Vi doppade fötterna i kalla sjöar och badade i vattendrag och vi oooohhhade och ahhhade över alla vackra träd och höga klippor. En kall öl på trappan till ”the lounge” på eftermiddagen var precis ett bra sätt att avsluta kvällen.

Vi hade gärna stannat en natt till men det var faktiskt fullt. Vi bokade hemifrån Sverige flera veckor innan, men juli är högsäsong och det är bra att vara ute i god tid om man vill boka flera dagar. Men nu kan jag i alla fall säga att jag har sett ”El Capitan” och har beslutat mig för att man måste inte klättra på saker, man kan bara titta och ändå förstå hur stort, vackert och obesegrat ett berg kan vara.

Åk dit!

 

Tips för Yosemitefarare (Curry Village) som är av den mer ”oextrema sorten”

1. Här finns nåt för alla, men planera lite och ha budget för om du ska hyra saker

2. Ta med cykel och hjälm, så kan du ta dig runt på ett billigt och trevligt sätt

3. Om du nu inte är en sån som vill vandra länge och långt. Här finns massor med ”trails”, så ta med bra skor, vatten och solkräm

4. Varmt på dagen och svalt på natten – lager på lager är att föredra

5. Här finns allt: matbutik, toa, dusch, WiFi (på utvalda ställen) och eluttag, så du överlever även om du glömt nåt

6. Det tar längre tid att bila än man tror och räkna med köer

7. Kylväska är bra att ha. Is finns att köpa

8. Vi hade inga problem med mygg, men det kanske är värre andra tider på året?

9. Badskor till de gemensamma duscharna och även i tältet, för du vill inte gå barfota i dem – här finns Hantavirus

10. Lakan och handdukar finns i tälten

11. Ta med badkläder

 

20150719_183316

Black bear poo

20150720_132125

20150720_131142

El Capitan

20150720_071213

20150720_103035

20150720_131521

 

 

 

En vecka i San Fransisco

Vell hollou!

Då har man varit här i lite mer än en vecka och vi har verkligen maxat, förutom idag då några av oss bara har solat på tomten och några har lekt med drakar på stranden. Vi hann med en liten runda till TJ Maxx och Ross – Dress for less, men det är ju snabbt avraffsat. Där kan du köpa allt möjligt i klädväg mellan 5 och 20 dollar och om du så vill något kul till hunden.

Min syster Sanna har varit här i 10 dagar, och det var en av anledningarna till ”maxandet”. Hon ville ju så klart se så mycket som möjligt under tiden hon var här, och vi var inte sena att haka på. Förra husbytet fick vil lite panik på slutet för vi hade tagit det så lugnt i början, så vi tyckte det var bra att vända på steken den här gången.

Vi har så klart varit inne i San Fransisco. Det går hur smidigt som helst att åka ”Bart” (som pendeltåg) eller båt in. Kostar ca 4 respektektive 7 dollar för en vuxen, enkel resa och tar ca 20 minuter. Åker du båt kommer du till Ferry Buildning (vi åker från Alameda) och har nära till det mesta. Bra skor och inga tunga väskor är att rekommendera, för det blir att man promenerar mycket. Stan är inte så himla stor så med lite tålamod och en flaska vatten kommer du långt. Kommer man inte hem försent behöver man inte vara orolig för sin trygghet.

Vi har så klart traskat runt i Fisherman’s Wharf, ätit dumplings i Chinatown (rekommenderas!), lunchat i the Ferry Building, bilat över Golden Gate, använt toan på den urläckra golfbanan ”Presidio” och dreglat över husen däromkring samt besökt Alcatraz. Rekommenderar audioturen. Fångar som suttit på ”The Rock” berättar om livet i fängelset. Allt är på engelska så man måste förstå det, men alla från 15 till 49 år gav tummen upp. Bara båtturen ut ger en fin utsikt över San Fransisco.

En tur till Stinton Beach på min kusins och hans frus inrådan passade bra en solig dag. Förutom att jag fick akut magont av den SUPERLÄSKIGA kringliga och mycket branta vägen utan räcken var det en trevlig upplevelse. Sol och bad och tom surf för alla som inte stannade på stranden, i en vindjacka och bikini… Jag håller inte riktigt med Mark Twain att ”the coldest winter was a summer in San Fransisco”, men du måste alltid ha med dig en tröja eller jacka. Vädret växlar snabbt.

Men, vi är ju inte bara för det där ”turistiska” utan gillar att hitta lite mysiga kvarterskrogar, handla på Wal-Mart och rota bland hyllorna på mataffären Safeway. Till detta kan man ju alltid besöka det lokala ölbryggeriet – Faction Brewing – och se solen gå ner över San Fransisco i fjärran. Eller åka lite skateboard eller kajta (om man heter Fripp).

Det är himla mysigt här i våra kvarter också. Ikväll ska vi kolla in alla erbjudanden man får i början på veckan. Det kan vara ”Two för Tuesday” eller bara gamla hederliga ”Happy hour” när barnen äter gratis och de som gillar öl kan ”go all in”. Vi traskar hem till huset, så vill ingen vara chaufför, så slipper hen.

I morgon får vi se om det blir SF eller bara några supertjocka mackor med en ginger beer på nån mysig servering. Så kan det vara när man är på husbytessemester – ingen stress och nästan inga planer alls.

See ya!

C-:

 

PS. Jim’s Diner i Alameda – 5 av 5 möjliga. Omeletter, egg, bacon, sallader, mat mat mat. Sååå gott!

20150712_180507 20150712_174056 20150712_180945 20150713_121411 20150713_13201120150712_12025920150712_14504220150712_16480720150711_17063120150711_16392320150711_14283220150711_13400220150711_13343720150712_164807

 

 

  • Mina tweet

  • Jag diggar digitalt!

Go to Top