Jag är lite sur idag. På att jag inte är älskad och omtyckt av alla och envar. Speciellt alla rekryteringsfirmor och spännande kollegor som drömmer om mig, men inte vet om det.

Visst är vi alla unika. Ja, vi har i alla fall fått det itutat oss. Till vilken jäddra nytta?

Jag har ritat fula teckningar och sjungit förskräckligt hela livet. Men gjorde mina föräldrar mig den tjänsten att de talade om det här för mig. Neeeeuuuu! Det ska man liksom den hårda vägen få reda på, helst i nån publik såpa eller på firmafesten på jobbet. Tur att ungarna kom och redan som 8-månadersbebisar rynkade på näsan åt min ”sov i ro, slumra in”. Reality check! Stopp på det!

Bra också att jag har en ärlig make som säger ”ja, din rumpa ser stor ut i den där”. Så att jag inte går runt på jobbet i en kort jacka och tror att jag ser ju rätt slank ut fast jag gick upp 12 kilo över jul. Tack Fripp tack!

Och sist men inte minst. Tack alla rekryteringsfirmor som inte hör av sig, fast jag är som klippt och skuren för jobbet. Som inte ens bemödar sig att skriva, så snart de bara kan, ”sopa, du har inte en chans”. Nä, man ska vänta tre månader på ”tack, vi har valt att gå vidare med annan kandidat. Sucker!”.

Jaha, nämen vilken överraskning. Gjorde ni det? Jag som trodde att ni fortfarande läste min cv om och om igen för den var så fantastiskt. Ni har helt rätt – det tar nästan tre månader att ta in allt det underbara jag åstadkommit. Tack för ni är så grundliga, tack tack tack!

Och tack för ni har jobbat så på er webb och gjort det extra lätt att registrera min CV i er databas! Tack för det finns så många fina val över vilken magisterexamen jag har och hur fint det ser ut när jag måste välja ”annan utbildning”. Och tack för att jag bara kan välja ”femtonbiljarder resor per år” eller ”inga resor” så det ser ut som jag är en sliten trebarnsmorsa som inte kan tänka sig en liten tur till Södertälje över dagen.

Och tack tack tack för det inte går att kontakta er på något lätt sätt, utan att först lägga ned 2,5 timmar på att registrera min profil, så att jag kan fylla i ert lilla formulär med fördefinierade ärenden – där ”skit” inte är ett. Tack!

Nä, nu är det slut på fjäsket. Nästa gång drömjobbet dyker upp – se upp!

Over and out!
C-;