Cajsa, främst…
Jobb
Content marketing
Det gäller att hänga med i svängarna när man jobbar med marknadsföring. Nya trender och metoder dyker upp i takt med årets säsonger (även om det varit vinter länge nu). Men det är ju det som gör det här jobbet så kul!
Idag var jag på afternoon tea med MIS (Marknadsföreningen). De hade bjudit in Melker Forssén från Spoon, som berättade just om content markering. Jag som gillar ”story telling” tyckte det här lät intressant.
Så här var Melkers definition på content markering: ”En marknadsföringsmetod avsedd att attrahera och behålla kunder genom att skapa värdefullt och relevant innehåll. Distribuerat genom egna mediekanaler”. Vi fick också med oss några konkreta tips på hur vi kan göra en contentplan, övergripande, steg för steg.
Jag gillar det – dvs att jobba med egna kanaler och att behöva anstränga sig. Känns lite förlegat att ”köpa sig fri” genom ett antal kampanjer per år. Att verkligen känna sina kunder, skapa värdefulla och relevanta erbjudanden och innehåll – det känns viktigt och faktiskt lönsamt.
Jag funderade en hel del på vägen vad mitt jobb skulle kunna lyfta fram och bygga content kring, som man så säger. Alltid skönt att få lite nya tankar.
Kort sagt, ett bra slut på en vanlig tisdag, i snöyran.
C-:
PS. jag längtar efter våren!
Hyllvärmare
Handen på hjärtat – hur många handböcker, processer, projektbeskrivningar och till och med varumärkesplattformar har du som bara ligger och värmer hyllan, skrivbordet eller nåt ”arkiv”? Ja, du kanske inte har flera varumärkesplattformar som är aktuella just nu som ligger och dräller, men visst har du gått igenom några?
Vi som jobbat flera år har i alla fall gått igenom flera sorters värdeord, värdegrunder, ledord, visioner, ledstjärnor och sist men inte minst vägvisare. Eller? Vi använder trots allt mer kontorspapper än toa- och hygienpapper.
Jag ger mig på att svara på den svåra frågan: hur går man från hyllvärmare till arbetsverktyg? Det finns säkert flera svar, men ett som jag personligen tror benhårt på är: personligt ansvar och hårt arbete!! Sorry folks, men jag är nog rätt nära sanningen här.
Varje morgon skuttar jag ur sängen och säger (företagets vision): ”idag ska jag göra skillnad för människor och miljö”. Nu tror ni säkert att jag hittar på, raljerar lite och skojar till det, men det gör jag faktiskt inte (för en gångs skull), jag anstränger mig att tänka så här. Visst, tänker du kanske, det funkar kanske för en kommunikatör, de är ju lite flummiga, kreativa och smågalna. Eller? Men testa själv – ansträng dig!
Men, om du nu, mot all förmodan har en del hyllvärmare som du vill bli av med, finns det en fin grön tunna runt hörnet där du bor. ”Papper” står det på den.
Lycka till!
C-:
”Impulsen kan ge dig en ny karriär”
”Impulsen kan ge dig en ny karriär” läste jag i Metro häromdagen. Ja jösses, om jag skulle följa alla mina impulser genom livet hade jag med all säkerhet jobbat mig igenom alla dessa yrken:
- Landsskapsarkitekt
- Arborist
- Journalist (resereporter)
- Krögare
- Lyxhustru i USA och
- Barnhemsägare i Afrika.
Det enda jag möjligtvis ångrar att jag inte satsade på är barnhemsägare. Det skulle nog vara väldigt givande, men samtidigt tungt.
Kan man dra nytta av sina impulser på jobbet man redan har månne? Ja, det är jag övertygad om. Skulle man bara sitta här och följa sina planer, vad andra tycker och det som är ”gängse” så skulle vi nog inte komma långt. ”Innovativa” som man ska vara!
Så här kommer tipsen från Metro med kommentarer från mig, som kanske gör dig lite mer impulsiv:
- Lita på känslan. Vad ska du annars lita på?
- Hindra inte dig själv. Mod folket – mod! Ta i lite så kommer du längre.
- Inget att förlora. Det är så sant som det är skrivet. Vad är det värsta som kan hända?
Så ta nu den här helgen och fundera på vad du avstod ifrån att göra i veckan och som du egentligen kände var riktigt bra – den där impulsen. Ta upp det igen och gå i mål!
Merry Christmas får man väl säga då…
Joråsåatt, nu bär det iväg igen.
Till USA och den här gången gör vi ett halvt husbyte. Vi hyr och holländare lånar. Det var ingen amerikan som ville vara i Stockholm över jul, så vi fick bita i det sura äpplet och hyra ett hus istället. Men det hindrar ju inte oss från att låna ut huset medan vi är borta. En familj från Holland ska bo här. Vem vet, kanske vi kan låna deras hus någon gång istället?
Det känns lite pinsamt att säga att vi ska till Florida, Sarasota. Inte för att det är just det stället, utan för att vi varit där förut. Det är väl lite cheesy att åka till samma ort flera gånger, eller? Nu är det dock så att vi älskar Florida och eftersom syrran ändå hade hyrt ett hus där och frågade om vi vill dela med hennes familj, så föll det sig naturligt. Och Sarasota är ett härligt ställe!
Nisse har velat ha sandaler på sig i flera dagar och nu äntligen är det dags! Igår var det 24 grader, men det är ganska svalt på natten. Men om ungen vill ha sandaler ska han få ha det!
Om det finns vettig WiFi i huset eller på nån närbelägen Starbucks kan ni se fram emot bilder.
Tills dess – God Jul och Gott Nytt År! Eller som man säger over there – Merry Christmas and Happy New Year!
C-:
Tally-ho – då var man i England
2012 års husbyte tog oss till Eastbourne, England. Vi byter hus med Lynne, som alltså ska spendera två veckor i Trångsund medan vi njuter av fish and chips, öl, sol och inte steak and kidney pie.
Det var OS-yra redan på Arlanda och allting inklusive reklam, färger och uniformer på Heathrow var OS-influerat.
eller sportanknytning.
Och på alla infarter, framför parkeringshusmm fanns denna figur i konstgräs.
Lynne tog emot oss med middag när vi kom hit på tisdagskvällen. Även fast flygturen bara var 2,5 timmar var det meckigt med all transfer. Skulle ha flugit till Gatwick istället. Men men, vi sparade lite pengar å andra sidan. Och boendet – det är ju gratis. Lynne hade bäddat alla sängar och det är så fint och fräscht allting. Vi har alla var sitt rum, men jag och Fredrik valde dubbelsängen så klart.
Utsikten från vårt sovrum. Kinda English ey?
Lynne hade tagit fram en hel del gamla leksaker som låg framme i Nisses rum. När vi klev av taxin rusade han fram till Lynne och sade något som vi inte vet (Lynne tror han sade ”får jag komma in?”) och rusade genast upp på andra våningen och började leka. Bättre än hotell alltså!
Vår bakgård.
Alina är lite krasslig, men med eget rum, och lite dundermedicin från England hoppas jag hon blir bättre snart.
Eastborne ligger i East Sussex, ca 90 minuter med pendeltåg från London, och kallas ”Storbritanniens soligaste stad” – och med tanke på att vädret stämmer det nog. Det var så varmt mitt på dagen att vi bara orkade vara på stranden nån timme eller två. Tilda och Fripp badade så klart och simmade lite rätt långt ut. Jag stannade i strandkanten där ytvattnet var rätt varmt. Nisse är värre än jag och håller tom upp badbyxorna för de inte ska bli blöta. 
Underbar ”pebble beach”. Hur lång som helst!
Efter vår strandhopping strosade vi runt lite kring piren, ”downtown, åt lite lunch och drog och hemåt för en paus. Vi är nog rätt trötta efter resan fortfarande…
fish ‘n chips på torsk.
Däremot blev vi pigga som tusan när vi handlade på Sainsbury. Det är nog något av det roligaste som finns när vi är ute på resa – att handla som ”the locals”. Köpte en del färdig mat men det mesta lagar vi från scratch. Här finns ju ett fullt utrustat kök.
Det är billigare än i Sverige att gå ut och äta, men en rätt medioker lunch idag (dock rätt nära stranden) gick ändå på nästan SEK 400. Så det gäller att välja sina ställen. Inga fler turistfällor tack.
Family fun!
"Meh, det ser ju ut som bajs ju!". Jag håller inte med...
Nu njuter vi av några lokala ölsorter och lite tilltugg. Solen steker ännu på baksidan och vi väntar på att vår ”cottage pie” ska bli klar i ugnen. Då blir det middag i kvällssolen innan vi säkert somnar tungt. Igen.
Fin station i Eastbourne va! /En Jernhusare
Cheeriooo friends – talk to you soon again!
C-:
Det närmar sig Eastbourne
Ja, så börjar det dra ihop sig för ännu ett husbyte. En familj kommer till oss och vi åker till deras hus i Eastbourne.
Den första frågan jag brukar få är om det inte känns konstigt och kräver mycket jobb, ex städning. Men det gör det inte. Tvärtom känns det bra att byta rätt av. Dels finns det någon i huset, och dels vet vi ju vem det är. I detta fallet har vi tom träffat Lynne. Hon var här och åt middag med oss. Hon såg fräsch ut och luktade varken illa eller konstigt. Så då drog vi slutsatsen att hennes hus är lika fräscht.
Hon har faktiskt bytt hus fler än 20 gånger, så vi känner oss trygga i detta proffsets händer. För oss blir det ju bara andra gången. Och helt ärligt – skulle du frivilligt byta hus med en trebarnsfamilj? Både Doug & Leslie som vi bodde hos i Californien och Lynne är ju rätt modiga. Nu är ju faktiskt våra barn rätt stora (Alina går tom som vuxen på alla resor numer – dyra unge!) och vi brukar ta bättre hand om vårt lånehus än vårt eget.
Dock kan vi inte helt komma undan att vi får städa lite extra och även plocka undan lite i det rummet där gästerna ska bo. Vi rensar rent en till två garderober och plockar undan personliga saker och sådant vi är rädda om. För övrigt lämnar vi allt framme, och det är ju det som är meningen. Det är inget hotell det här, det är ett hus, där vi bor.
Det som är så skönt är att vi slipper släpa lakan, handdukar och annat fiffigt. Det finns ju hos Lynne. Och för henne har vi allt här. Och visst är det kul att äta på restaurang, men när det finns ett helt kök i huset behöver vi inte gå ut jämt, och på så sätt också spara pengar.
Och, det bästa av allt. Vi sover gott, vi har en tv vid dåligt väder och en bil. Det är som hemma fast borta, och mycket mer spännande. Nu hoppas vi bara att de inte har rätt, de där meteorologerna, som säger att det ska regna under ”OS” – just där vi är. Men jag hörde att de sällan prickar rätt mer än 30-50% av gångerna. Och med våran tur, borde det gå bra.
C-:
Simma lugnt!
Avis galore
Ja, jag erkänner. Jag är jätteavis på min kollega som är i Californien på ”road trip”. Var ju själv där förra året, med vårt husbyte, men jag fick inte nog.
Min 16-åring satt precis och tittade på bilder från semestern och sade detsamma: ”ta mig tillbaks”. Det är nåt med USA, nåt som tilltalar mig och faktiskt hela min familj. Det är nog en kombination av vädret, människorna, shoppingen, maten och lite annat som inte går att sätta fingret på.
Alla mina resor till USA, tom den i snöstormen i NY förra året, har varit bra eller mycket bra. Är det lite så att man blir förtjust i ett land eller världsända och sedan blir lite ”stuck” på den? Vissa åker ju bara till Thailand exempelvis. Där har jag aldrig varit, men vill åka. Kan dock inte tänka mig att det är lika härligt som USA. Plus, jag är ingen som gillar att ligga på stranden hela dagen heller.
Nu ska vi visserligen göra att till husbyte, till England. Vi är glada och förväntansfulla, men det känns som en liten kompromiss. Kommer säkert att ångra att jag skriver det här när vi varit där. Det är säkert fantastiskt fint med alla parker, havet, små pubar från 1500-talet och trevliga människor.
Tills dess, ska jag försöka hålla humöret uppe i regnet. I detta underbara land, med världens sämsta klimat…
Simma lugnt!
C-:
Fika mera
Läser i DN idag (11 juni, dagen då min dotter fyller 16!) att man ska ”ta vara på kafferasten”.
Det är så sant! Vi glömmer ofta bort att ta små pauser på jobbet för vi ska vara så satans effektiva.
Ta en liten break för- och eftermiddag med ett gäng kollegor – det gör dig glad och mer avslappnad.
Simma lugnt!
C-:
Ny på jobbet- how confusing!
För det mesta brukar jag finna mig. Jag kan exempelvis snabbt hoppa in och hålla ett tal om ordinarie talare får diarré, dra något om varumärke och kommunikation på kommando eller snirkla mig ur pinsamma situationer som att säga ”grattis till graviditeten” fast damen i fråga inte är gravid. Ja ni vet.
Men nu är jag lite förbryllad. Som ni vet har jag bytt ”avdelning”. Från Kommunikation, där jag jobbat 6 år. Där kände jag alla, vet vad jag skulle göra och inte göra, hade koll på läget, prioriterade och drunknade om vartannat. Visste min plats helt enkelt.
Nu är jag ”ny” på annan avdelning. Visst känner jag de flesta, men inte på djupet och viss koll på vad jag ska göra har jag ju. Men det där lilla – det som jag tog för givet förut är inte på plats. Och säga vad du säga vill – det är viktigt!
Om man får tala högt i telefon, om man måste säga när man går för dagen, om fika är obligatoriskt eller inte, om man mailar filer som bilagor eller gör länkar, om man förväntas svara efter 1 eller 3 dagar på en intern fråga och om man helt enkelt får hänga vid nåns skrivbord och snacka lite skit en tisdag förmiddag.
Missförstå mig nu inte. Det är ingen på nya avdelningen som är dum mot mig eller som gör att jag inte känner mig välkommen. Tvärtom. Det måste nog bara få ta sin tid.
Jag får testa lite i morgon. Snacka lite för högt. Se hur de reagerar. Torsdag drar jag till med att äta vitlök till frukost för att sedan småsnacka nära och på utblås. Fredag, ja då tar jag i lite så har de nåt att snacka om på helgen. En fis kanske.
Fler tips emottages tacksamt. Jag är lite ödmjuk så här som ny.
Ha en bra vecka!
C-:
Mellanlandning
Jag fick ett mail från HR att jag måste ta ut fler semesterdagar. Kändes som jag vunnit på Lotto. Trodde inte det stämde först, men det gjorde det.
Så hastigt och lustigt bokade jag in två dagar den här vecken (sportlovsveckan) då jag inte hade några möten. Hade inga direkta planer, men tänkte att det kunde vara kul att vara med ungarna lite.
I går var vi på Gustavsbergs badhus, som även har äventyrsbad. Vilken höjdare! Nisse 5 och Tilda 11 med kompis, jag och Fripp for runt som skållade råttor. Nisse skulle åka i rutschkanan om och om igen. Svalde säkert 5 liter vatten, men vad gör det? Lade handen på hans lilla hjärta i trappan och kände det slå hårt. Bra motion.
Idag var jag själv i Sickla och strosade runt i affärer, fikade och åt lunch. Mycket skönt. Köpte ett par ärtgröna byxor till mig själv (fyller år 3/3 ju) och bestämde mig för att våren är här.
Till min stora förvåning har jag inte tänkt på att jag börjar nytt jobb i morgon. Visserligen på Jernhusen fortfarande, men ändå, det är ju nytt. Hur kommer det kännas i morgon när jag kommer? Nya kollegor, nya chefer och ny plats. Kommer jag att få en blombukett, som alla nyanställda får. Eller är jag gammal skåpmat?
Vilket som, så känns det jättekul. Jag ser fram att få lite nytändning.
Den här lilla semestern var precis vad jag behövde för att lämna det gamla och hälsa in det nya. Även om jag inte tänkte på det just i vattenrutschkanan igår.
Tack mitt undermedvetna!
C-:
