Familj

Canada 150 years

Kanada – som USA, fast kanske lite bättre…

Jag gillade Kanada så fort vi åkte över gränsen från New York. Det var lite lugnare, lite grönare och kändes lite bekant på nåt vis. Som hemma. Även om hela idén med husbyten är att upptäcka nya ställen. Och det är därför vi gör det.

Vi lämnade USA med ett lite bittert, men i efterhand roligt, minne. Fredrik blev stoppad ”for speeding” av en riktig state trooper med brun skjorta, byxor och hatt med stort runt brätte. Det gick inte att dra nån snyfthistoria om att vi var turister inte utan det slutade med att vi fick betala (2 500 kr).

Men, överlag är det ju superenkelt att bila i Nordamerika. Meningen var vi skulle flyga från NYC till Toronto, men pga. ett oväder blev flyget inställt. Det resulterade i att vi hyrde en bil (tack Enterprise) och körde till Cobourg, Ontaria, Kanada – vårt sjunde husbyte. Eftersom det tog två timmar bara att komma ur New York City tvingades vi övernatta. Men, som alltid, finns det gott om hotell längs vägen. Med Tripadvisor i handen och några recensioner senare hittar man ofta ett fräscht hotell med hyfsade priser.

Pannkakstorn!

Men lockas inte av ”frukost ingår” på de mindre hotellen, för de är ofta undermåliga. Åk till ett pannkaksställe istället och ät en härlig amerikansk frukost.

Thousand Islands - Canada
Mycket att se från bilen. Det här området, just när man åker över gränsen till Kanada, har gett namn till dressingen ”Thousand Islands”

Vi är på väg till Cobourg, Ontario. En liten kuststad en timme öster om Toronto. Vi hade aldrig hört talat om stället innan vi blev kontaktade av Leon och Barb på HomeExchange. Vi blev dock positivt överraskade när vi kom fram. Stan är underbart pittoresk men en ”main street”, city hall, mysiga butiker och en obligatorisk glasskiosk med trädörr nära stranden. Vädret var ovanligt dåligt under hela tiden vi var där, och vi var bara en dag på stranden. Men det gör inget – vi har alltid så mycket att utforska och vi får alltid tiden att gå ändå.

Rainy Cobourg
En av alla regniga och småkalla dagar. Lake Ontario är stort som ett hav och har tom en horisont.

I våra husbyten ingår det ofta bil. Så också i det här fallet. Nu gick tyvärr den stora bilen sönder när vi var där och vi fick ta en liten omodern bil utan AC. Inte att rekommendera i Amerika. Och vägen till Toronto är inte att leka med. Mycket trafik, tunga lastbilar och vägbana i dåligt skick. Till råga på allt blir det becksvart på natten. De har inga väglyktor.

Toronto
Min permanenta rekommendation vid husbyten: sightseeingbuss, så du får en överblick av staden direkt.

Toronto är en supertrevlig stad. Som NYC fast lite mindre och lugnare. Det finns att du behöver i en storstad – shopping, mat, caféer, konst, museum och parker.

Men Toronto har också nåt annat – en förkärlek för hockey, och då även svenska hockeyspelare. Våra bästa finns tom som statyer mitt i stan. Är du intresserad av sport och hockey, rekommenderar jag starkt ett besök till Hockey Hall of Fame, mitt i stan. Förutom att gå runt och titta på den enorma mängden hockeyprylar kan man även prova på att skjuta på mål och spela spel. Nisse, som då var 10, tyckte att det var ett riktigt kul ”museum”.

Toronto market
Kensington market. Värt ett besök om du gillar liv och rörelse samt god mat.

Vi var i Toronto två gånger och strosade runt. Men det går att spendera flera dygn här. Det är en universitetsstad så det är mycket liv och rörelse både på dag- och kvällstid. Många mysiga caféer, restauranger och, till Fripps stora glädje, ölbryggerier. Faktum är att jag har aldrig sett så många varianter på bryggerier som på mina resor i Nordamerika. De finns i varenda liten håla.

Ölbryggeri i Cobourg.

En annan charmig sida kring det här med husbyten är ju att man känner sig mer som ”local” än turist. Och har man lite tur, och ”social skills” så lär man ofta känna grannarna på kuppen. Mer än de vars hus vi byter med, ironiskt nog. I Cobourg hade vi världen bästa ”Fixarefrasse” som granne (Bryan). Och, även om han hade lite försiktig framtoning kom han över på middag med sin syster en kväll, spelade pingis en annan dag och bjöd in oss till kyrkmiddag en helg. Vad det än kunde röra sig om hjälpte han oss att fixa det. Man måste ju lösa frågor som ”var källsorterar man glas?”, ”behöver vi klippa gräset?”, ”ska vi skopa upp den döda koi-fisken?” och ”var är närmsta bageri?” när man byter hus med någon.

Church dinner in Cobourg.
Church dinner in Cobourg. En tredjedel av rätterna på buffén dallrade. Men allt var riktigt riktigt gott!

Kanada är ett land jag gärna kommer tillbaka till. Nästa gång hoppas jag på bättre väder så vi kan utforska naturen mycket mer. Det finns många helt underbara ”hiking trails” och ställen längs sjöarna. Vi åkte inte ens till Niagarafallen (jag har dock sett dem förut) för vädret var så trist och vägarna så kassa. Men på två veckor hann vi utforska både storstaden Toronto och de vackra omgivningarna kring Cobourg.

Downtown Cobourg

En extra bonus är att människorna är så himla trevliga. Alla hade tid att prata med oss och var nyfikna på Sverige. På Play it again sports, som sålde begagnade hockeyprylar fick Nisse tom en helt ny lokal matchtröja och Tilda, som köpte en jättefin (och dyr) tavla fick rabatt för ägarinnan hade förfäder från Sverige. Men, så där är det att byta hus – man träffar massor med underbara människor.

LCBO
Kanadas motsvarighet till Systembolaget – LCBO. Ölsortimentet var det inget fel på!
Ontario, Canada
Underbart litet fik någonstans i Ontario.
The Gathering Place
The Gathering Place sålde en del ”native American art”, men det var faktiskt inte värt mödan att ta sig dit.
Canada 150 years
Bye Canada. I will come back. I promise!

Kanada – som USA, fast kanske lite bättre… Läs mer »

New York – ett värdigt pit-stop

Min son Nisse, som är 10 år, förundras över att jag har levt på ”nittonhundratalet!”. Men om vi ska vara riktigt noga så var det i slutet på nittonhundratalet som jag åkte till USA för att jobba som au-pair. Det var då jag lärde känna New York, både utan och innan.

Så nu, när tiden har gått och det är 2000-tal tog jag med man och barn tillbaka till USA så att även de skulle få uppleva New York. Egentligen var The Big Apple bara ett litet pit-stop på vägen till Kanada, men den resan återkommer jag till.

I vår lilla park med en fräsch food court.

Vi bokade allting via nätet hemifrån, vilket vi alltid gör, men som jag aldrig vänjer mig vid. Det känns som att köpa grisen i säcken. Men när vi tittar fram ur Midtown Tunnel i vår gula taxi och Empire State Building synd i framrutan – då känns det superbra. Allt kommer ordna sig.

Vi bodde på Life Hotel, mitt i Korea Town, till min tonårsdotters stora glädje. Hon älskar K-pop och den koreanska kulturen. Det var små rum men med enorma sköna sängar. Varje kväll var det ”happy hour” (gratis) i hotellbaren och där samlades några brokiga gäster varje kväll för att ta ett glas vin och snacks. När vi var där renoverades hotellet så det var lite spring av hantverkare och restaurangen var stängd. Men det gjorde inget. Vi kan rekommendera hotellet.

Life Hotel – tidigare var detta Life Magazines lokaler.

Vi kan också rekommendera den koreanska restaurangen Jungro som Tilda nosade upp. Den hade vi aldrig hittat utan vår Koreaälskande blodhund.

Runt hörnet från vårt hotell fanns en liten park med street food-stånd, Greely Square. Efter våra långa promenader var det trevligt att stanna till i skuggan för att ta nån slags taco och en kall öl. Det blir, vare man sig vill eller inte, tusentals steg varje dag, men det är jätteenkelt och prisvärt att ta tunnelbanan vilket vi också gjorde.

Som vanligt när vi är ute och reser, läser jag på i en guidebok och för att vi ska kunna bocka av några sevärdheter eller upplevelser som vi valt ut. Förutom att bara strosa runt, besöka Central Park med Strawberry Fields och äta pizza på rummet promenerade vi på High Line i ösregnet, tog gratisfärjan till Staten Island för att få fina bilder på Frihetsgudinnan, besökte New York City Library (och tänkte på Ghostbusters). Vi var i Chinatown och åt goda, mäktiga efterrätter i Little Italy, beundrade Grand Central och traskade över Brooklyn Bridge i 30-gradig värme. Och som på alla ställen vi besöker tog vi en tur med en hop-on hop-off-sightseeingbuss. Jag rekommenderar att man gör det i början av sin vistelse. Då kan man snabbt bocka av några turistfällor, men man får också en fin överblick över staden och många gånger en hel del historia och fakta. Det kostar lite, men vi tycker det är värt pengarna. Nisse tyckte dock det blev lite segt, som inte förstår engelska (de har inte svenska i lurarna).

Det var på det stora hela det vi hann med på fyra dagar. Alla, inklusive min snö- och skidälskande make, gillade New York så vi lär komma tillbaka.

Äventyret var dock inte riktigt över. Under de sista två dagarna varnade de på nyheterna att ett oväder var på gång. Vi hoppades att vi skulle slippa det och for optimistiska ut till LaGuardia för att flyga till Toronto. Medan vi väntar på flyget får vi besked att ovädret är över oss och att alla flyg är inställda.

Utan hotell och med packade väskor var vi motiverade att ta oss norrut. Så vi bestämmer oss för att hyra en bil. Far iväg till Hertz bara för att bli bemötta av årtusendets sämsta service, en ovilja att låta oss ta bilen över kanadensiska gränsen (de vill att vi skulle lämna första bilen i Buffalo, USA, ta taxi till ett kontor i Kanada och hyra en ny bil där!) och hutlösa priser. Det åskar och dundrar utanför och man ser inte handen framför sig. Vi skiter i Hertz och hittar till Enterprise. Där är det som om en ny värld öppnar sig och vi får en stor fet bil till nästan halva priset, fantastisk service och tom en kram av kvinnan som hjälpte oss. Skit i Hertz om du kan – de är bara ”fat and happy”. Enterprise är ett familjeföretag som satsar på service, vilket man märker och som bekräftades även när vi lämnade tillbaka bilen. I Kanada!

Vi korsar Manhattan och lämnar New York (vilket i sig tog hela två timmar) och startar vår resa mot Kanada. Trötta, men lättade över att vara på väg. Att bila i USA är både kul och enkelt. Och det är lätt att trycka på gaspedalen. Och bli stoppade av en state trooper… Men det är en helt annan historia.

Lite resfakta

The happy campers!
Den obligatoriska pepperoni-pizzan i sängen. Alltid i USA!

På väg till Staten Island. Gratis.

 

Nisse beundrar bakverken i Little Italy.

 

High Line. Före störtskuren!

 

Korean bbq – lite åt det dyrare hållet men väl värt pengarna och upplevelsen.

 

Presentbutiken i Central Park.

 

”Hemmavid”.

 

Brooklyn Bridge.
Enterprise – we love you! (This wonderful lady was our only sunshine that day).

 

New York – ett värdigt pit-stop Läs mer »

Grilled cheese

Vi vaknar i vårt ”nya” hus av pigga ungar (2 av 3) och ett fågelläte som känns obekant. Vi har sovit gott av ren utmattning. Resan var lååååång och trots att vi bytte plan två gånger bara känns det som vi meckat med papper o väskor i flera dygn.

Huset är gulligt och har allt vi behöver. Ett riktigt sommarhus. Vädret är dock ungefär som hemma. Men det är varmt i jacuzzin!

Jag steg upp tidigt och gjorde äggröra och grilled cheese sandwich. Malde kaffebönor och väckte Fripp o Alina. Kändes som jag var au-pair igen.

Igår kväll köpte vi pepperoni pizza i Capitola, vår lilla ”downtown”. Urgulligt på stranden. Bilder kommer.

Nisse var en ängel under hela resan och fast han i princip satt rätt upp och sov stundvis var han alltid glad och uppåt. Vi var framme vid 2-tiden svensk tid och då åt han glatt pizza och somnade sedan som en gris.

Flickorna är glada de också. Alina längtar efter Wal-Mart och. Tilda till det stora akvariet.

Just nu garvar Nisse läppen av sig åt Tilda som sitter på jacuzzikanten och droppar vatten från gumpen. Alla har vi våra intresseområden…

Nu ska jag själv hoppa i. Hasta la vista baby!

C-:

Grilled cheese Läs mer »