Välkommen! Detta är familjen Lindgårdhs reseblogg från våra husbyten och resor världen över.
januari 2019
Peachtree City – husbyte och antikt (och öl…)
Vårt 8:e husbyte – Peachtree City, Georgia.
Redan innan vi for hemifrån hade vi försökt få till husbyte under hela perioden, men det är inte så många som ville byta med en familj i Sverige under vintern. Nu lyckades vi ändå få tag i en familj som lånade ut huset till oss, även om de inte bodde i vårt hus hemma i Sverige. Will och Lisa – i Peachtree City. Jättetrevliga människor och fint hus.
I Peachtree finns det över fyra mil golfbilvägar. Du kan ta din golvbil till jobbet, skolan, matvarubutiken och tom det lokala bryggeriet – Line Creek. Häftig lokal, och enligt Fripp, god IPA.
Det som är trevligt med husbyte är att man landar lite och känner sig mindre som en turist. Kan ligga på sängen och kolla på tv, tvätta lite kläder och åka till affären, som vilken hemmafru som helst. Eller hemmaman. Det råkar vara ett av våra stora nöjen – att handla mat (och lite annat onödigt) på affärerna i närheten. Det kan vara allt från Walmart till Wholefoods.
Vi hade också planerar att vi skulle fira nyår i vårt Peachtreehus, vilket vi gjorde. Då kom Tilda med pojkvän och även Fripps bror med fru och hälsade på. Men vi passade även på att besöka några lokala antikhandlare när vi hade lite tid över.
Det finns många second-handbutiker, speciellt i Fayetteville. Riktigt bra sådana. Det finns allt från “Myrorna” eller “thift stores” om man vill gå ner lite i pris till rätt exklusiva butiker. Ett ställe jag älskade och kunde stannat två timmar till på, om inte killarna blivit lite gnälliga… var Digger’s Antiques and Uniques. Wow. Finns här på Facebook.
Vi passade även på att umgås lite med Owen’s föräldrar. Alltså Tildas “svärföräldrar”. Roligt att höra om deras liv, hur de ser på svenskar och – sist men inte minst – vilka matsställen de rekommenderar. Eftersom jag nämnde att jag älskar fisk, så föreslog Owen att vi skulle äta på The Fish Peddler. Det ligger närmare Griffin, där Owens familj bor. Man, it was good! Och vilken miljö. Ett ställe vi varmt rekommenderar.
Ja, då där puttrade det på. Vi njöt av huset, det lite lugnare tempot, att inte behöva köra bil hela tiden och att kunna umgås med “ungdomarna” och kära släktingar. Nästa anhalt – Atlanta.
Nashville – for the love of country music
Jag har länge drömt om att få åka till Nashville. Jag älskar country music och hela grejen med en stad som puttrar av musik känns härlig. Vi valde att fira jul här vilket, skulle visa sig, var både bra och dåligt. Det fina är att det är så lite folk. Inga köer, bara att traska in på vilken bar eller butik som helst. Och som bonus – det är inte 30 grader och 90% luftfuktighet. ”Åk inte hit i augusti” stod det i vår guidebok och det kan jag intyga, som varit i Georgia förut i juli. Det är hett som tusan.
Broadway – där alla “honky tonk-barerna” finns. Live musik överallt och med hög kvalitet.
Det dåliga är att mycket är stängt, framförallt på juldagen, amerikanarnas viktigaste juldag. Och eftersom alla är så förbaskat religiösa så får man räkna med att allt är stängt. Vi kunde inte ens hitta en pharmacy som var öppen och det är unikt. Till slut lyckades vi få en Dominospizza levererad till vårt hotellrum, på julafton! Inte direkt vad vi förväntade oss, men vad tusan ”when i Rome…”.
Första dagen tog vi en Old Town Trolley Tour – något jag rekommenderar. Det är ungefär som en hop-on-hop-off-buss med här var guiden ”lajv”. Jätteroliga gubbar som berättade om stadens historia och vad vi såg när vi puttrade runt cirka en och en halv timme. Nisse hade feber och var rätt hängig, stackaren, men det gick bra ändå. Staden är mindre än jag tänkte mig, och det finns en hel del märkliga områden som känns lite övergivna. Men ingenstans kände jag mig otrygg. Vi kunde ex. gå till och från hotellet ner till Broadway utan problem.
Vi tar nästan alltid en sån här guidad tur när vi kommer till ett nytt ställe. Bra sätt att pricka av alla sevärdheter och få en känsla för stan.
Broadway är förresten den gatstumpen där alla honky tonk-ställen finns – dvs där man bara kan gå in, rätt enkelt klädd, för att ta en öl och lyssna på riktigt bra musik. Det var faktiskt något öppet alla dagar, tom på juldagen. Då var jag och Fripp på ”the Stage” och lysande på ett band från Boston, av alla ställen. Kvällen innan var i på Tootsie’s World Famous Orchid Lounge. Här har legender som Willie Nelson och Johnny Cash också tagit en öl. Häftig känsla. Och ja, jag fick ett par röda cowboyboots av tomten i julklapp!
Vi bodde på Sobro Guest house. Jag kan varmt rekommendera det. Rent, mitt i stan och med ett kök – om man inte vill äta ute hela tiden. Jag tröttnar snabbt på maten. Det är samma lika överallt.
Våra sista två timmar i Nashville tillbringade vi på Country Music Hall of Fame and Museum. Jättestort, trevligt och informativt. Här får du hela countrymusikens historia och även nutid presenterat på ett kul sätt. Klart värt ett besök (köp biljetterna när du köper din trolley tour, så får du rabatt). OBS! Det är stängt Christmas eve och day, så planera därefter.
Rekommenderar Country Music Hall of fame and Museum!
Fyra nätter i Nashville räcker om du vill se det mest turistiga så att säga, och i och med att det var lite stilla och inte så himla kul väder, var vi ändå redo att dra vidare. Till Peachtree City. Ett husbyte utan byte, så att säga.
Tootsies famous orchid lounge. Jag har alltså gått på samma golv som Johny Cash, Dolly Parton, Willie Nelson och många fler!
december 2018
Call 1-800-much-money
Det är enkelt att bila i USA. Bilarna är i gott skick, skyltarna är tydliga och allt är anpassat för bilresan. Det finns fler mackar än matvaruaffärer och kör du fel, finns alltid en väg tillbaka.
Men, det du ska tänka på är vem du hyr bilen av, varifrån och vilka försäkringar du tecknar. Med tanke på all reklam längs vägarna och på tv om vem du ska ringa för att få ut så mycket pengar som möjligt vid en olycka, förstår man att det kan bli dyrt utan rätt försäkring.
Uppgraderad bil. En Ford Explorer. Sorry klimatet…
Det enklaste, och bästa är att boka bilen från en svensk sajt. Ex. Avis. Då ingår alla de nödvändiga försäkringarna. Om du bokar på plats tillkommer också en massa extrakostnader, speciellt om du är på en flygplats.
Låt mig ge ett mycket färskt exempel. Vi bokade en bil i Sverige genom Enterprise. De är vanligtvis mycket bra och billigare än ex. Hertz (som vi fick erfara när vi skulle bila mellan USA och Kanada – se ett av mina tidigare inlägg). Vi hade bokat en pickup (enligt Fredriks heta önskemål). Men när vi kom till flygplatsen i Atlanta insåg vi att den hade ett öppet flak där vi skulle ha våra resväskor. Det hade inte funkat så här års, med tanke på alla regn. I och med att vi bytte bilmodell var det som att vi fick en helt ny ”deal”. När den käcka försäljaren hade lagt på allt vi behövde vad gäller försäkringar och – nota bene – avgifterna för att vi var på en flygplats skulle drygt två veckors hyra kosta ca 18 000 kr! Efter 12 timmar på resa och ett par trötta ungar vad vi nära att slå till, men vi valde att ta bilen en vecka med option på att avbryta tidigare. Jag vägrade helt enkelt betala så mycket.
Efter ett samtal till Avis i Sverige (utan någon telefonkö!) fick vi samma upplägg, och en uppgraderad jättebil, för 7 000 kr. Hur bra service som helst. Alla försäkringar är inkluderade utom ”roadside assistance”, som vi klarar oss utan. Vi lämnade tillbaka bilen till Enterprise och hämtade upp en ny hos AVIS. Den ska vi lämna på flygplatsen när vi åker hem. Det är aldrig några problem att hämta på ett ställe och lämna på ett annat.
Fripp har odlat “talking p…” för att han ville hyra en pickup. Men pickupen var för kass.
Det du måste teckna är skada på egen bil och skada på annans bil och person. Annars kan det bli jäkligt dyrt. Har du inte det senare kan du exempelvis få betala både för den andra personens bil och en massa andra 1-800-jag-stämmer-dig-kostnader. Så chansa inte här.
Liten ordlista: deductible = självrisk. Concession fee, parking surcharge, customer facitily charge = luriga avgifter på flygplats. Sales tax = skatt – tillkommer på allting. Kan bli rätt mycket på stora avgifter. *Third party liability fee = skada på annan bil och person. *Collition/Damage waiver = helförsäkring på egna bilen. Theft protection = som det låter. Loss/damage waiver = om nåt blir stulet från bilen. Road side assistance = hjälp vid ex. punktering. * = ett måste!
Lika roligt att köra som att vara passagerare. Många roliga skyltar.
Men, när allt är fixar och klart är det bra att köra. Lite läbbigt är det emellanåt – de kör lite smågalet här, byter filer i ett utan, blinkar inte och det finns en hel del dåliga vägar och inget ljus på natten – men tar du det lugnt och stressar inte så går det hur bra som helst.
Airbnb i Griffin
Ok, hur hamnar man i Griffin utanför Atlanta julen 2018 då? Jo, för ena dotterns kille bor där. De hade aldrig träffats IRL, vi var sugna på sydstaterna och USA överlag – så vi slog till helt enkelt. För säkerhets skull, eller snarare dotterns skull, tänkte vi att det är bra att bo i närheten av Owen och hans föräldrar några dagar, för att se att allt funkar.
”Vi”, det är jag, Fredrik och Nisse. Vi hyrde ett litet hus via Airbnb som var helt ok. Ingen lyx, men där fanns allt vi behövde, inklusive lite mögellukt…
Tilda får bo hos Owen, vilket förvånade oss lite. Amerikansk föräldrar brukar vara rätt konservativa. Men, allt har gått bra och de har även tillbringat både julafton och juldagen tillsammans. Föräldrarna är snälla men stränga. Ungdomarna måste exempelvis vara hemma vid 22-tiden. Vi behöver inte heller oroa oss för att de dricker, för de är inte 20 ännu, vilket är den lagliga åldern här.
Tilda och Owen har lärt känna ett par killar från St Louis på nätet (via spelen de spelar) och de bilade ner för att hälsa på. De kom över till oss och vi bjöd hela gänget på pannbiff med lök. Tilda hade köpt lite svenskt godis som vi bjöd på. De var i Atlanta över dagen och gick på Coca-Cola-museet. Han som uppfann Coca-Cola är från Georgia. Vi andra roade oss på Walmart.
Efter tre dagar, när Tilda flaggat för att allt var ok, for vi vidare till Nashville.
Georgia… Georgia….
Ray Charles snurrar i huvudet dagarna i ända för snart åker halva familjen till Atlanta och förhoppningsvis Nashville. Vi har plöjt igenom några avsnitt med Jill och hennes veranda för inspiration.
Men varför Georgia? Det började som en kompromiss. Alla ville åka till USA och jag var sugen på Florida. Men just där blev det stopp! “Nu får det räcka”, som tonåringen sade. Dock var alla överens att det vore kul med sydstaterna. Vår stora tjej har, lägligt nog, kille i Griffin som ligger utanför Atlanta, så vi siktade in oss på att de skulle få ses IRL.
Downtown Atlanta (Källa: Wikipedia)
Vi tänkte dock att “husbyte är nog kört” och på sätt och vis var det så. Ingen vill komma till Sverige över jul. Som en kille från Florida en gång svarade “are you guys kidding? That’s why I live here!”, när vi sade att vi ville ha lite sol och värme över jul. Men vi hittade faktiskt en familj i Peachtree som lånar ut huset mot en så kallad “ballong” (se homeexchange.com) och vi har boende en vecka. Schyssta bananer! Resten av tiden blir det Airbnb och hotell. Men det passar oss bra, eftersom vi ska åka runt en del. Fripp har hyrt en pick-up, som han måste rasta…
Vi mellanlandar i Frankfurt, åker med Lufthansa dit och sedan med samma bolag över Atlanten.
Stay tuned…
God jul och gott nytt år!
mars 2018
Kanada – som USA, fast kanske lite bättre…
Jag gillade Kanada så fort vi åkte över gränsen från New York. Det var lite lugnare, lite grönare och kändes lite bekant på nåt vis. Som hemma. Även om hela idén med husbyten är att upptäcka nya ställen. Och det är därför vi gör det.
Vi lämnade USA med ett lite bittert, men i efterhand roligt, minne. Fredrik blev stoppad “for speeding” av en riktig state trooper med brun skjorta, byxor och hatt med stort runt brätte. Det gick inte att dra nån snyfthistoria om att vi var turister inte utan det slutade med att vi fick betala (2 500 kr).
Men, överlag är det ju superenkelt att bila i Nordamerika. Meningen var vi skulle flyga från NYC till Toronto, men pga. ett oväder blev flyget inställt. Det resulterade i att vi hyrde en bil (tack Enterprise) och körde till Cobourg, Ontaria, Kanada – vårt sjunde husbyte. Eftersom det tog två timmar bara att komma ur New York City tvingades vi övernatta. Men, som alltid, finns det gott om hotell längs vägen. Med Tripadvisor i handen och några recensioner senare hittar man ofta ett fräscht hotell med hyfsade priser.
Pannkakstorn!
Men lockas inte av “frukost ingår” på de mindre hotellen, för de är ofta undermåliga. Åk till ett pannkaksställe istället och ät en härlig amerikansk frukost.
Mycket att se från bilen. Det här området, just när man åker över gränsen till Kanada, har gett namn till dressingen “Thousand Islands”
Vi är på väg till Cobourg, Ontario. En liten kuststad en timme öster om Toronto. Vi hade aldrig hört talat om stället innan vi blev kontaktade av Leon och Barb på HomeExchange. Vi blev dock positivt överraskade när vi kom fram. Stan är underbart pittoresk men en “main street”, city hall, mysiga butiker och en obligatorisk glasskiosk med trädörr nära stranden. Vädret var ovanligt dåligt under hela tiden vi var där, och vi var bara en dag på stranden. Men det gör inget – vi har alltid så mycket att utforska och vi får alltid tiden att gå ändå.
En av alla regniga och småkalla dagar. Lake Ontario är stort som ett hav och har tom en horisont.
I våra husbyten ingår det ofta bil. Så också i det här fallet. Nu gick tyvärr den stora bilen sönder när vi var där och vi fick ta en liten omodern bil utan AC. Inte att rekommendera i Amerika. Och vägen till Toronto är inte att leka med. Mycket trafik, tunga lastbilar och vägbana i dåligt skick. Till råga på allt blir det becksvart på natten. De har inga väglyktor.
Min permanenta rekommendation vid husbyten: sightseeingbuss, så du får en överblick av staden direkt.
Toronto är en supertrevlig stad. Som NYC fast lite mindre och lugnare. Det finns att du behöver i en storstad – shopping, mat, caféer, konst, museum och parker.
Men Toronto har också nåt annat – en förkärlek för hockey, och då även svenska hockeyspelare. Våra bästa finns tom som statyer mitt i stan. Är du intresserad av sport och hockey, rekommenderar jag starkt ett besök till Hockey Hall of Fame, mitt i stan. Förutom att gå runt och titta på den enorma mängden hockeyprylar kan man även prova på att skjuta på mål och spela spel. Nisse, som då var 10, tyckte att det var ett riktigt kul “museum”.
Kensington market. Värt ett besök om du gillar liv och rörelse samt god mat.
Vi var i Toronto två gånger och strosade runt. Men det går att spendera flera dygn här. Det är en universitetsstad så det är mycket liv och rörelse både på dag- och kvällstid. Många mysiga caféer, restauranger och, till Fripps stora glädje, ölbryggerier. Faktum är att jag har aldrig sett så många varianter på bryggerier som på mina resor i Nordamerika. De finns i varenda liten håla.
Ölbryggeri i Cobourg.
En annan charmig sida kring det här med husbyten är ju att man känner sig mer som “local” än turist. Och har man lite tur, och “social skills” så lär man ofta känna grannarna på kuppen. Mer än de vars hus vi byter med, ironiskt nog. I Cobourg hade vi världen bästa “Fixarefrasse” som granne (Bryan). Och, även om han hade lite försiktig framtoning kom han över på middag med sin syster en kväll, spelade pingis en annan dag och bjöd in oss till kyrkmiddag en helg. Vad det än kunde röra sig om hjälpte han oss att fixa det. Man måste ju lösa frågor som “var källsorterar man glas?”, “behöver vi klippa gräset?”, “ska vi skopa upp den döda koi-fisken?” och “var är närmsta bageri?” när man byter hus med någon.
Church dinner in Cobourg. En tredjedel av rätterna på buffén dallrade. Men allt var riktigt riktigt gott!
Kanada är ett land jag gärna kommer tillbaka till. Nästa gång hoppas jag på bättre väder så vi kan utforska naturen mycket mer. Det finns många helt underbara “hiking trails” och ställen längs sjöarna. Vi åkte inte ens till Niagarafallen (jag har dock sett dem förut) för vädret var så trist och vägarna så kassa. Men på två veckor hann vi utforska både storstaden Toronto och de vackra omgivningarna kring Cobourg.
Downtown Cobourg
En extra bonus är att människorna är så himla trevliga. Alla hade tid att prata med oss och var nyfikna på Sverige. På Play it again sports, som sålde begagnade hockeyprylar fick Nisse tom en helt ny lokal matchtröja och Tilda, som köpte en jättefin (och dyr) tavla fick rabatt för ägarinnan hade förfäder från Sverige. Men, så där är det att byta hus – man träffar massor med underbara människor.
Kanadas motsvarighet till Systembolaget – LCBO. Ölsortimentet var det inget fel på!
Underbart litet fik någonstans i Ontario.
The Gathering Place sålde en del “native American art”, men det var faktiskt inte värt mödan att ta sig dit.
Bye Canada. I will come back. I promise!