Cajsa

Jag gillade Kanada så fort vi åkte över gränsen från New York. Det var lite lugnare, lite grönare och kändes lite bekant på nåt vis. Som hemma. Även om hela idén med husbyten är att upptäcka nya ställen. Och det är därför vi gör det.

Vi lämnade USA med ett lite bittert, men i efterhand roligt, minne. Fredrik blev stoppad “for speeding” av en riktig state trooper med brun skjorta, byxor och hatt med stort runt brätte. Det gick inte att dra nån snyfthistoria om att vi var turister inte utan det slutade med att vi fick betala (2 500 kr).

Men, överlag är det ju superenkelt att bila i Nordamerika. Meningen var vi skulle flyga från NYC till Toronto, men pga. ett oväder blev flyget inställt. Det resulterade i att vi hyrde en bil (tack Enterprise) och körde till Cobourg, Ontaria, Kanada – vårt sjunde husbyte. Eftersom det tog två timmar bara att komma ur New York City tvingades vi övernatta. Men, som alltid, finns det gott om hotell längs vägen. Med Tripadvisor i handen och några recensioner senare hittar man ofta ett fräscht hotell med hyfsade priser.

Pannkakstorn!

Men lockas inte av “frukost ingår” på de mindre hotellen, för de är ofta undermåliga. Åk till ett pannkaksställe istället och ät en härlig amerikansk frukost.

Mycket att se från bilen. Det här området, just när man åker över gränsen till Kanada, har gett namn till dressingen “Thousand Islands”

Vi är på väg till Cobourg, Ontario. En liten kuststad en timme öster om Toronto. Vi hade aldrig hört talat om stället innan vi blev kontaktade av Leon och Barb på HomeExchange. Vi blev dock positivt överraskade när vi kom fram. Stan är underbart pittoresk men en “main street”, city hall, mysiga butiker och en obligatorisk glasskiosk med trädörr nära stranden. Vädret var ovanligt dåligt under hela tiden vi var där, och vi var bara en dag på stranden. Men det gör inget – vi har alltid så mycket att utforska och vi får alltid tiden att gå ändå.

En av alla regniga och småkalla dagar. Lake Ontario är stort som ett hav och har tom en horisont.

I våra husbyten ingår det ofta bil. Så också i det här fallet. Nu gick tyvärr den stora bilen sönder när vi var där och vi fick ta en liten omodern bil utan AC. Inte att rekommendera i Amerika. Och vägen till Toronto är inte att leka med. Mycket trafik, tunga lastbilar och vägbana i dåligt skick. Till råga på allt blir det becksvart på natten. De har inga väglyktor.

Min permanenta rekommendation vid husbyten: sightseeingbuss, så du får en överblick av staden direkt.

Toronto är en supertrevlig stad. Som NYC fast lite mindre och lugnare. Det finns att du behöver i en storstad – shopping, mat, caféer, konst, museum och parker.

Men Toronto har också nåt annat – en förkärlek för hockey, och då även svenska hockeyspelare. Våra bästa finns tom som statyer mitt i stan. Är du intresserad av sport och hockey, rekommenderar jag starkt ett besök till Hockey Hall of Fame, mitt i stan. Förutom att gå runt och titta på den enorma mängden hockeyprylar kan man även prova på att skjuta på mål och spela spel. Nisse, som då var 10, tyckte att det var ett riktigt kul “museum”.

Kensington market. Värt ett besök om du gillar liv och rörelse samt god mat.

Vi var i Toronto två gånger och strosade runt. Men det går att spendera flera dygn här. Det är en universitetsstad så det är mycket liv och rörelse både på dag- och kvällstid. Många mysiga caféer, restauranger och, till Fripps stora glädje, ölbryggerier. Faktum är att jag har aldrig sett så många varianter på bryggerier som på mina resor i Nordamerika. De finns i varenda liten håla.

Ölbryggeri i Cobourg.

En annan charmig sida kring det här med husbyten är ju att man känner sig mer som “local” än turist. Och har man lite tur, och “social skills” så lär man ofta känna grannarna på kuppen. Mer än de vars hus vi byter med, ironiskt nog. I Cobourg hade vi världen bästa “Fixarefrasse” som granne (Bryan). Och, även om han hade lite försiktig framtoning kom han över på middag med sin syster en kväll, spelade pingis en annan dag och bjöd in oss till kyrkmiddag en helg. Vad det än kunde röra sig om hjälpte han oss att fixa det. Man måste ju lösa frågor som “var källsorterar man glas?”, “behöver vi klippa gräset?”, “ska vi skopa upp den döda koi-fisken?” och “var är närmsta bageri?” när man byter hus med någon.

Church dinner in Cobourg. En tredjedel av rätterna på buffén dallrade. Men allt var riktigt riktigt gott!

Kanada är ett land jag gärna kommer tillbaka till. Nästa gång hoppas jag på bättre väder så vi kan utforska naturen mycket mer. Det finns många helt underbara “hiking trails” och ställen längs sjöarna. Vi åkte inte ens till Niagarafallen (jag har dock sett dem förut) för vädret var så trist och vägarna så kassa. Men på två veckor hann vi utforska både storstaden Toronto och de vackra omgivningarna kring Cobourg.

Downtown Cobourg

En extra bonus är att människorna är så himla trevliga. Alla hade tid att prata med oss och var nyfikna på Sverige. På Play it again sports, som sålde begagnade hockeyprylar fick Nisse tom en helt ny lokal matchtröja och Tilda, som köpte en jättefin (och dyr) tavla fick rabatt för ägarinnan hade förfäder från Sverige. Men, så där är det att byta hus – man träffar massor med underbara människor.

Kanadas motsvarighet till Systembolaget – LCBO. Ölsortimentet var det inget fel på!

Underbart litet fik någonstans i Ontario.

The Gathering Place sålde en del “native American art”, men det var faktiskt inte värt mödan att ta sig dit.

Bye Canada. I will come back. I promise!

Min son Nisse, som är 10 år, förundras över att jag har levt på ”nittonhundratalet!”. Men om vi ska vara riktigt noga så var det i slutet på nittonhundratalet som jag åkte till USA för att jobba som au-pair. Det var då jag lärde känna New York, både utan och innan.

Så nu, när tiden har gått och det är 2000-tal tog jag med man och barn tillbaka till USA så att även de skulle få uppleva New York. Egentligen var The Big Apple bara ett litet pit-stop på vägen till Kanada, men den resan återkommer jag till.

I vår lilla park med en fräsch food court.

Vi bokade allting via nätet hemifrån, vilket vi alltid gör, men som jag aldrig vänjer mig vid. Det känns som att köpa grisen i säcken. Men när vi tittar fram ur Midtown Tunnel i vår gula taxi och Empire State Building synd i framrutan – då känns det superbra. Allt kommer ordna sig.

Vi bodde på Life Hotel, mitt i Korea Town, till min tonårsdotters stora glädje. Hon älskar K-pop och den koreanska kulturen. Det var små rum men med enorma sköna sängar. Varje kväll var det ”happy hour” (gratis) i hotellbaren och där samlades några brokiga gäster varje kväll för att ta ett glas vin och snacks. När vi var där renoverades hotellet så det var lite spring av hantverkare och restaurangen var stängd. Men det gjorde inget. Vi kan rekommendera hotellet.

Life Hotel – tidigare var detta Life Magazines lokaler.

Vi kan också rekommendera den koreanska restaurangen Jungro som Tilda nosade upp. Den hade vi aldrig hittat utan vår Koreaälskande blodhund.

Runt hörnet från vårt hotell fanns en liten park med street food-stånd, Greely Square. Efter våra långa promenader var det trevligt att stanna till i skuggan för att ta nån slags taco och en kall öl. Det blir, vare man sig vill eller inte, tusentals steg varje dag, men det är jätteenkelt och prisvärt att ta tunnelbanan vilket vi också gjorde.

Som vanligt när vi är ute och reser, läser jag på i en guidebok och för att vi ska kunna bocka av några sevärdheter eller upplevelser som vi valt ut. Förutom att bara strosa runt, besöka Central Park med Strawberry Fields och äta pizza på rummet promenerade vi på High Line i ösregnet, tog gratisfärjan till Staten Island för att få fina bilder på Frihetsgudinnan, besökte New York City Library (och tänkte på Ghostbusters). Vi var i Chinatown och åt goda, mäktiga efterrätter i Little Italy, beundrade Grand Central och traskade över Brooklyn Bridge i 30-gradig värme. Och som på alla ställen vi besöker tog vi en tur med en hop-on hop-off-sightseeingbuss. Jag rekommenderar att man gör det i början av sin vistelse. Då kan man snabbt bocka av några turistfällor, men man får också en fin överblick över staden och många gånger en hel del historia och fakta. Det kostar lite, men vi tycker det är värt pengarna. Nisse tyckte dock det blev lite segt, som inte förstår engelska (de har inte svenska i lurarna).

Det var på det stora hela det vi hann med på fyra dagar. Alla, inklusive min snö- och skidälskande make, gillade New York så vi lär komma tillbaka.

Äventyret var dock inte riktigt över. Under de sista två dagarna varnade de på nyheterna att ett oväder var på gång. Vi hoppades att vi skulle slippa det och for optimistiska ut till LaGuardia för att flyga till Toronto. Medan vi väntar på flyget får vi besked att ovädret är över oss och att alla flyg är inställda.

Utan hotell och med packade väskor var vi motiverade att ta oss norrut. Så vi bestämmer oss för att hyra en bil. Far iväg till Hertz bara för att bli bemötta av årtusendets sämsta service, en ovilja att låta oss ta bilen över kanadensiska gränsen (de vill att vi skulle lämna första bilen i Buffalo, USA, ta taxi till ett kontor i Kanada och hyra en ny bil där!) och hutlösa priser. Det åskar och dundrar utanför och man ser inte handen framför sig. Vi skiter i Hertz och hittar till Enterprise. Där är det som om en ny värld öppnar sig och vi får en stor fet bil till nästan halva priset, fantastisk service och tom en kram av kvinnan som hjälpte oss. Skit i Hertz om du kan – de är bara ”fat and happy”. Enterprise är ett familjeföretag som satsar på service, vilket man märker och som bekräftades även när vi lämnade tillbaka bilen. I Kanada!

Vi korsar Manhattan och lämnar New York (vilket i sig tog hela två timmar) och startar vår resa mot Kanada. Trötta, men lättade över att vara på väg. Att bila i USA är både kul och enkelt. Och det är lätt att trycka på gaspedalen. Och bli stoppade av en state trooper… Men det är en helt annan historia.

Lite resfakta

• Flög till NYC med Norwegian. Vi var nöjda med dem
• Bodde på Life hotel: https://lifehotel.com/
• Hyrde bild på Enterprise: https://www.enterprise.com/en/home.html
• Åt god koreansk middag på Jungro: https://www.yelp.com/biz/jongro-bbq-new-york-3
• Air Canada åkte vi ju aldrig med, men fick hela summan tillbaka när flyget blev inställt. Pengar som vi lade på vår hyrbil och en hotellnatt på vägen upp istället.

The happy campers!

Den obligatoriska pepperoni-pizzan i sängen. Alltid i USA!

På väg till Staten Island. Gratis.

Nisse beundrar bakverken i Little Italy.

High Line. Före störtskuren!

Korean bbq – lite åt det dyrare hållet men väl värt pengarna och upplevelsen.

Presentbutiken i Central Park.

“Hemmavid”.

Brooklyn Bridge.

Enterprise – we love you! (This wonderful lady was our only sunshine that day).

Ohhh och aahhhh!

Så där, då har ni sammanfattningen av hur man upplever Yosemite. Men jag kan kosta på mig att berätta lite mer.

Vi körde från San Fransisco på morgonen och trodde vi skulle vara framme till lunch, men ett antal saker gjorde att det tog längre tid än väntat. 1: ungar i bilen; 2: slingriga vägar; 3: hunger och 4: fruntimmer som flämtande sade till föraren “saktaaaaa ner”. Och det fruntimret är så klart jag… Det är dock inte helt obefogat att vara rädd. Vägarna är mycket slingriga, ligger högt upp och på de flesta ställena finns inga staket. Skulle du slira till, få ett brett möte eller bara tappa uppmärksamheten två sekunder åker du över kanten. Och det är inte 3-4 meter ner, träd i vägen och mjuka buskar. Det är stuuuuuuuuuup!

Men nog om det. När man väl kommer fram (och du måste betala 30 usd för inträde) är det “breath taking”. Såååå vackert och man tror knappt sina ögon. Klipporna är så höga att du måste böja huvudet helt bakåt för att kunna se ända upp. Ser ut som en filmkuliss. Och träden är så klart jättestora, höga och supervackra. Man känner sig som en miniatyrfigur i en filmvärld. Som Antman.

Vi bodde i Curry Village, som i princip är ett tältläger, men för typer som ändå vill sova gott. Visst är det lite primitivt med gemensamma toaletter och duschar men det var hur bekvämt som helst och faktiskt rätt tyst hela natten och tidigt på morgonen. Det enda du måste vara mycket noga med är maten, och även toalettartiklar, för annars får du besök av björnarna. Du måste förvara allt som doftar, inklusive Lypsyl, tvål och hudkräm, i låsbara plåtskåp utanför tältet. Björnarna bryter sig in i bilar för tusentals dollar varje år. De har lärt sig att bara bryta loss fönstret och länsar sedan bilen på att som ser gott ut. De vet tom att kylväskor kan innehålla något gott. Så även om du lämnar tomma väskor i bilen riskerar du inbrott.

Det är rätt kommersiellt och stannar du bara i “byn” är det rätt trist och trångt, men bara 200-300 meter bort kan du andas ut, beundra bergen och vandra på mjuka barrbeströdda stigar. Vi såg tom färskt björnbajs bara nån halv kilometer från vårt tält. Ekorrar skuttar runt och hjortar med kid betar stilla vid vägen. Det är verkligen vild natur inpå husknuten. Men här finns också lyxhotell och vill man, kan man få en biff för 500 kr. Låt mig säga så här – vi tittade in på de vita dukarna och kandelabrarna – men beslutade ändå att äta våra halvfrusna burrito…

Det är bra att planera ditt besök för det finns en hel del att göra och många “trails” att vandra. Eftersom vi hade Nisse med oss (som är 8 år) kunde vi inte vandra långt så vi hyrde cyklar och tog oss runt med. Det räckte långt, för som sagt är det “vilt” rätt nära campingen. Vi doppade fötterna i kalla sjöar och badade i vattendrag och vi oooohhhade och ahhhade över alla vackra träd och höga klippor. En kall öl på trappan till “the lounge” på eftermiddagen var precis ett bra sätt att avsluta kvällen.

Vi hade gärna stannat en natt till men det var faktiskt fullt. Vi bokade hemifrån Sverige flera veckor innan, men juli är högsäsong och det är bra att vara ute i god tid om man vill boka flera dagar. Men nu kan jag i alla fall säga att jag har sett “El Capitan” och har beslutat mig för att man måste inte klättra på saker, man kan bara titta och ändå förstå hur stort, vackert och obesegrat ett berg kan vara.

Åk dit!

Tips för Yosemitefarare (Curry Village) som är av den mer “oextrema sorten”

1. Här finns nåt för alla, men planera lite och ha budget för om du ska hyra saker

2. Ta med cykel och hjälm, så kan du ta dig runt på ett billigt och trevligt sätt

3. Om du nu inte är en sån som vill vandra länge och långt. Här finns massor med “trails”, så ta med bra skor, vatten och solkräm

4. Varmt på dagen och svalt på natten – lager på lager är att föredra

5. Här finns allt: matbutik, toa, dusch, WiFi (på utvalda ställen) och eluttag, så du överlever även om du glömt nåt

6. Det tar längre tid att bila än man tror och räkna med köer

7. Kylväska är bra att ha. Is finns att köpa

8. Vi hade inga problem med mygg, men det kanske är värre andra tider på året?

9. Badskor till de gemensamma duscharna och även i tältet, för du vill inte gå barfota i dem – här finns Hantavirus

10. Lakan och handdukar finns i tälten

11. Ta med badkläder

Black bear poo

El Capitan

En vecka i Provence. Och snart en till. Husbyte nr 4 med, den här gången, en familj med tre barn. I Frankrike, Provence, Avignon, Vedéne. I sol och värme.

För mig som inte varit i Frankrike förut (förutom Paris) så ser det ut som jag tänkt mig. Små stenbelagda murar och hus i jordens färger, grönt, lummigt och en massa små fransmän som bär på baguetter och säger “bon jour” och “bon apetit” (om man äter mat på stan).

Provence, som jag tänkte mig!

Vädret är fantastiskt. Varmt, soligt och inte så fuktigt. Men det kan blåsa rätt rejält och när det regnar gör det det med besked. Det gör dock inget med en eller annan sval dag – då kan man åka på utflykt.

Första anhalten var Avignon (och ja, vi har sjungit sången tusen gånger). Det var visserligen 38 grader den dagen, fast vi väntade till eftermiddagen. Och massor med folk. Det är kulturfestival, men det mesta är på franska tyvärr. Vill man titta på människor i masker, lite halvnaket och vissa djupa monologer finns det dock mycket att välja på.

En liten paus i hettan!

Avignon är en sån där härlig stad där man förväntar sig att en riddare ska dyka upp när som helst. Ringmuren och alla gamla byggnader påminner om att här har det varit aktivitet i många hundra år.

Kultuuuuur! I Avignon.

Jag och Fredrik tog en visning på det imponerande Palace de Pape – påvens palats – och när de berättade om hur banketterna gick till på medeltiden inser man att det var stor skillnad på fattiga och rika. Vad sägs om att man ex. serverade 600 liter sås, på en vanlig festkväll? Där fanns ett separat kök med en 18 meter hög skorsten och under hade man grillar i olika höjd där det stektes och roterades hela grisar. Fem rätter serverades och det som blev över skänkte man faktiskt till bättre behövande. Påvens rester hjälpte över 1000 personer varje dag att få lite mat i sig.

Palais du Pape. Det största gotiska fortet och påvepalatset i världen. 1300-tal. Historia. Häftigt!

Bankettsalen i Palais de Pape. 600 liter sås per festkväll och lite annat smått och gott.

Vi bor i ett stort hus. Jättefint och mysigt. Har allt vi behöver, inklusive tvätt-, diskmaskin, pool, veranda, ac, dusch, kyl, frys, sköna sängar och sist men inte minst bil. Ja you name it. Så är det ju att husbyta – allt finns. Familjen Badin hade förberett för oss med bäddade sängar, en fikonpaj (fikon från trädgården) och härliga välkommenteckningar från barnen. Vi har regelbunden kontakt med dem och de roar sig i värmen i Sverige och vi gör detsamma här. Vi är mitt uppe i ännu ett hellyckat husbyte!

Välkommen till familjen Badin!

Jorå. Pool är underbart skönt i juli i Vedéne.

Jag har hittat min plats i Provence, men det berättar jag om i nästa inlägg.

Glömde ju nästan! Alla i vår familj älskar att handla i de lokala butikerna. Vi har köpt grönsaker hos Bruno och vi har handlat både leksaker och fisk på Leclerce. It is I…

Att handla mat är jättekul! Mest intressant var nån slags konserverad anka som flöt omkring i en burk. Nä, vi avstod.

Simma lugnt!
C-: