Cajsa

Ovanligt utåtriktad typ som gillar att titta på tv, rota i trädgården och rensa garderober. Tränar regelbundet men föredrar vin och ost. Familjen är viktig, och med tre barn krävs det att maken är väldresserad, fokuserad, effektiv och humorstinn. Min digitala direktör är allt det och lite till. Skulle resa oftare och längre om medel fanns, men även sydeuropa är underbart. Gräver där jag står och brukar klara det mesta med lite flit, erfarenhet, envishet och humor.

Listor

Tycker våra ”todo-listor” bara blir längre o längre. Men idag, min första semesterdag, finns det gott om tid att beta av listorna. Det finns i alla fall en sak vi redan nu kan stryka, med tanke på vädret, att klippa gräsmattan.

Huset är förberett för Doug & Leslie. Det är mer städat än det varit på länge. Känns bra. Vill att de ska trivas. ”Helt o rent” är en bra början.

I morgon åker vi!

Jag har varit i USA i sex veckor

Ja, ni har kanske inte saknat mig, men i tankarna har jag varit där. Och på fredag bär det av mot USA, Californien, Santa Cruz – surf City (där vithajen trivs som allra bäst – yeah). Vi har gjort ett husbyte – så en amerikansk familj kommer och bor här i vårt hus.

Redan förra sommaren planerade jag och Fripp att göra ett husbyte. Eller snarare, vi vågade tänka tanken. Det fanns en liten tröskel med en massa ”tänk om”. Tänk om de sunkar ner vårt hem. Tänk om de ångrar sig två dagar innan vi ska resa. Tänk om deras hus är ett loppbo med en gammal död opossum under trappan. Ja ni vet, allt negativt man kommer på. Varför tänkte vi inte ”tänk om det är världens mest underbara plats vi ska till” eller ”tänk om de tar bättre hand om vårt hus än vi själva”.

Stress vs mindfulness – vilket är bäst?

Jag har inte haft en mindfulnessvecka. En sådan består av lugna promenader i korridoren, andningen nere i magen, planering, uppföljning och välförberedda möten men även en och annan paus med kollegorna i soffan.

Nej, jag har rusat mellan mötena, slängt mig in i hissen för att hämta Nisse hos dagmamman med väska och jacka i släptåg, improviserat på mötena, läst mail utan att se vad som står och jag har ”kissat hårt” (som en stressad kollega sade man måste göra när man har bråttom). …

Vuxenpoäng och karaoke!

Jag var ute med några kollegor igår. Vi åt gott och sjöng karaoke till 12 på natten. Ni vet – det var ”life in the fast laaaaaane” och ”det leöser saj, de eordnar sig neog”, ”jag ska köpa vingar för pengarna” och fullständigt obegriplig hårdrock förståss (texten alltså, inte musiken). Vi skojade om ålder och konstaterade att jag är lika gammal som en viss kollega-som-jobbar-på-Stationer-i-Stockholm-med-kommunikations svärföräldrar. Hon verkade ha kul med alla gamlingarna. Ingen nojja!

…it was the summer of 69 – uuuooohhh – me and my baby!

Man väljer sin sanning

Det här lilla retoriska greppet dyker upp i mitt huvud i situation efter situation. ”Man väljer sin sanning”. Det handlar förstås om hur jag uppfattar saker. Alltså psykologi. Inte att naturvetenskapliga fenomen som att Grímsvötns aska inte finns. Det är en ganska skarp gräns där för mig.

Idag handlar brunchrapporten på P3 om ”all inclusive-industrin” och vilken skada den gör på den lokala ekonomin.  Industrin hålls vid liv av vanliga människor – som du och jag – som egentligen inte har avsikten att göra onda handlingar. Men med kunskap kommer ansvar. Ditt och mitt ansvar är att göra etiska val. Men här väljer nog många att ”glömma” och titta bort. Vi väljer en annan sanning än den som är sann.

Människor (omkring mig) verkar vara ivrigt sysselsatta med att vilja rättfärdiga sina val, och resonerar sig fram och tillbaka hur saker bör vara. Men man kan inte välja bort det man har kunskap om. Ignorance in NOT bliss.